Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenskarna vid sydpolen. Några data ur sydpolsforskningens historia. Af Carl Forsstrand. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terstationen ha företagits
geologiska, magnetiska,
meteorologiska och bakteriologiska
observationer och betydliga
samlingar af fossilier, växter
och djur ha åstadkommits.
Under det första året var
ge-nomsnittstemperaturen 12 gr.
under nollpunkten, men i
augusti i år sjönk den till — 42
gr. Matrosen Wenersgaard
afled under vistelsen på
Paulet-ön. Alla expeditionens öfriga
medlemmar äro friska.
I ett likaledes från
Santa Cruz till konung;
Oscar afsändt telegram
den meteorologiska och astronomiska observationsstationen, meddelar Nordenskjöld:
grund af isförhållandena. I dec. 1902 nådde
expeditionen nordostkusten af Louis
Philip-pesland, där docenten J. G. Andersson,
löjtnant Duse och en sjöman lämnade Antarctic
vid Mount Bransfield för att företaga en
släd-expedition till Snowhill. Det blef aftaladt, att
Mount Bransfield skulle vara mötesplats för
expeditionen. Slädexpeditionen led mycket och
måste slutligen vända på grund af öppet vatten.
Antarctic seglade emellertid längs ostkusten af
Joinville-ön och gick in i Erebus- och
Terrorviken, där fartyget fastnade i isen, som
slutligen krossade det, så att det sjönk. Kapten
Larsen räddade alla de ombordvarande. Med
ett godt förråd af lifsmedel från fartyget gingo
de i fartygets båtar och drefvo omkring i 16
dygn. Efter talrika äfventyr uppnådde de
Paulet-ön, där de öfvervintrade och lefde af
säl-och pingvinkött. Så tidigt som det lät sig göra
bröt Larsen upp med 5 man och gick norr ut
till Mount Bransfield för att finna Nordenskjöld.
Då han ej fann någon där, gick han till
Snowhill, där han fann Nordenskjöld och hans
ledsagare. Under det första uppehållet i Snowhill,
utforskade Nordenskjöld omnejden. I
september 1902 företogo Nordenskjöld, Sobral och en
sjöman med 2 slädar och 5 hundar en resa i
sydvästlig riktning. Längs kusten af Kung
Oscars land uppnådde de 66° s. bredd och 62°
västlig longitud. I början af november
återvände de till Snowhill efter att ha tillryggalagt
700 kilometer. Nordenskjöld har på viktiga
punkter förändrat kartan öfver dessa trakter
samt upptäckt nya öar och hafsvikar. På vin-
Öfvervintringspartiet har under 20 månader
utfört kompletta observationer och gjort
omfattande samlingar af fossila växter och
verte-brater. Man har företagit flere slädvandringar,.
däraf den längsta 700 km. Man har undersökt
Kung Oscars land och upptäckt en kanal på
insidan Haddington ö. Första året hade man
att utstå mycket svår köld och såg oerhörda
ismassor.
Sommarens tyngre samlingar förlorades
med Antarctic. Däremot lyckades man rädda
alla observationer inklusive karta öfver
Orleans-kanalen och hydrografiska undersökningar af
Bransfield Strait, den kallaste kända
hafsbas-sängen.
Om Antarctics äfventyr och
undergång lämnade kand. Skottsberg efter
ankomsten till Buenos Aires följande
spännande skildring:
Sedan en depöt nedlagts mellan Joinville-ön
och Louis Philippe-land, afseglade Antarctic
den 14 december 1902 till Snow-hill. Då
fartyget hade kommit omkring nordkusten af
Joinville-ön, fastnade det i isen, som nästan ända
från afseglingen omgifvit fartyget i form af
kolossala isberg. Den 1 januari började isen
flytta sig med en fart af 3 engelska mil i
timmen. Expeditionens medlemmar sofvo i
kläderna hvarje natt och väntade, att hvarje dag
skulle bli den sista. Den 4 januari funno de
öppen kanal i riktning mot Erebus- och
Terror-bay, men isen kom tillbaka i stora massor, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
