- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
123

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Estlander. Af Georg Göthe. Med 4 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken samt det historiska perspektivets
förlängning, sedan boken skrefs.

Som ett märkligt exempel på
författarens fria öfverblick, hans kringsynthet,
man skulle nästan kunna säga framsynthet,
kan man nämna hans utförliga redogörelse
för konsten i England, som han ställer i
spetsen för hela sin skildring. Hur mången
nordbo kände väl då till den engelska
konsten, ja hur mången kontinental
konsthistoriker eller kritiker hade dittills fallit
på den idén att göra så ingående studier
i det då så isolerade örikets konst! Det
torde rent af höra till sällsyntheterna, att
en historisk författare i ett populariserande
arbete, och som egentligen blott är en
allmän öfversikt, kan framlägga ett kapitel
af så splitter nytt intresse för läsaren som
Estlanders skildring af den engelska
konsten. Ännu så sent som i november 1903
läste undertecknad följande yttrande i
denna tidskrift: »Det finns många gåtor i
denna värld, och en af dessa är, hur
det kan komma till, att engelsk konst är
så litet känd, ja att det ännu för få år
sedan var den allmänna meningen, att

England ingen egentlig konst hade–-

En engelsk bildkonst, hvem kunde
egentligen allvarsamt tala 0111 en sådan?» Det
kan då vara skäl erinra 0111, att redan för
flere och trettio år sedan en finsk
författare i ett populärt arbete framlagt en lika
ingående som träffande skildring af denna
engelska bildkonst.

Hvad kapitlet om Frankrike beträffar
torde det tillåtas mig att citera ett
meddelande, som Ord och Bilds redaktör gjort
111ig. Då han 1889 besökte biblioteket i
Ecole des beaux-arts och vände sig till
bibliotekarien, den bekante konsthistorikern
E. Miintz, med anhållan 0111 anvisning på
arbeten, som i ett sammanhang
behandlade den franska konsten under 1800-talet,
fick han till svar, att det endast existerade
två sådana arbeten, och intet af dem var
af fransk författare: det ena var tysken
Julius Meyers Geschichte der modernen
französischen Malerie seit 1789
(utkommet 1867), det andra finnen Estlanders
De bildande konsternas historia.

Så litet förarbeten hade den nordiske
författaren!

På ett förträffligt sätt har Estlander
också inarbetat den nordiska konsten i
det allmänna historiska sammanhanget. Jag

erinrar exempelvis 0111 hans framställning
af Sergel och Thorvaldsen. Julius Lange,
Thorvaldsens blifvande monograf, lär ha
lifligt tilltalats af denne föregångares skiss^
och en svensk särskildt erinrar sig med
tacksamhet, att författaren behandlat hans
fosterlands konst — och det för första
gången i denna utförlighet och i ett
sammanhang — nästan med en hemmafödd
landsmans förtrogenhet och sympati.

Korteligen »De bildande
konsternas-historia» var en för sin tid lika modig som
lyckad bedrift.

Bland öfriga, mindre alster af Estlanders
konstförfattarskap vill jag nämna »Den
finska konstens och industriens utveckling
hittills och hädanefter» (1871), »Om
teckningskonsten» (1875), »O111 gräfningarna i
Olympia» (1878) och »Sergel i Paris»
(1875); den sista meddelad i den
Stockholm utgifna nordiska »Tidskrift för
bildande konst» (1875, *876), där Estlander
var fast medarbetare, jämte Nyblom,
Ljunggren, Monrad och Lange, under
Dietrich-son som hufvudredaktör. Och särskildt vill
jag påpeka hans »Reseanteckningar: Vid
konstflitens härdar» (1875), dels emedan det
däri ådagalagda intresset för konstslöjden.
och dess höjande är så betecknande för
Estlanders, den estetiske idealistens,
frisinnade samt i bästa mening moderna
uppfattning af konsten och slöjden, dels
emedan den lilla boken på sin tid rätt mycket
lästes i Sverige och i sin mån bidrog att
stödja den nya rörelse för konstslöjdens,
höjande, som där var i sin begynnelse.

Estlander började sin forskare- och
författarebana som litteraturhistoriker, och
litteraturhistoria har i det hela utgjort
lejonparten i hans författarskap. Hans
doktors-disputation hade till ämne: »Richard
Lejons-hjärta i historien och poesien», hans
docent-afhandling: »Folksångerna om Robin
Hood», och hans professors-specimen bar
titeln »Bidrag till den provengalska
litteraturens historia». I andra publikationer
har han öfversatt och kommenterat »Cid»
och Tristan-romanen samt behandlat flere
ämnen ur den allmänna litteraturhistorien.
Senast (1900) har han påbörjat ett större
arbete om »Vitterhetens utveckling hos de
nyare folken i medeltiden». Men direkt
beröring med Sverige äger Estlander
huf-vudsakligen genom sina studier öfver
Runeberg. Ty svensk är ju Runeberg icke blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free