Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Häfdatecknaren Erik Gustaf Geijer. Af L. M. Bååth. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijers lif, som han kallade sitt affall.
Det var år 1838, vid 56 års ålder, Geijer
tog detta märkliga steg. Geijers
personlighet, som aldrig hvilade i sin
utveckling, slog omsider ut i full
blomstring. Filosofien var alltid grundtemat i
’Geijers bildning och tänkande, men detta
hade riktats med den sakliga
historieforskningens lärdomar. Hans naturliga
empiriska lynne kom nu till sin rätt. Och
år 1838 utkom en tidskrift, kallad
Litteraturbladet, hvari Geijer i en förvånande
mängd olika ämnen uppenbarade hela
den inre rikedom, som han samlat inom
sig och som han måste lämna ifrån sig
för att ej förkväfvas. »Stugan har
blifvit mig för trång», skrifver Geijer på ett
ställe. Och till Järta skref han d. 13
jan. 1838: »Det är likväl vaga. yttre
omständigheter som bestämt mig, utan, jag
vågar säga det, en aldrig hvilande inre
utveckling.» Det var tidens brännande
frågor, sådana som representationsfrågan,
fattigvårdsfrågan och läroverksfrågan,
som fingo en ny och skarpsinnig
belysning.
Geijers affall utgjorde en brytning
med hans forna tänkesätt af en mycket
ingripande art. Väl kan man förklara,
hvarför den konservative Geijer 1838 blef
den liberale, men skillnaden mellan dem
är betydlig. Det var genom sina
historiska studier som Geijer »afföll» från den
historiska skola, hvars största stöd han
var. Denna försvarade nämligen det
bestående samhällsskicket mot de grundsatser,
som den stora franska revolutionen
kungjort för mänskligheten, — förnämligast
den, att friheten icke är ett stånds- eller
klassprivilegium, utan hvars och ens, som
äger personlig förtjänst.
Geijer hade förut skänkt sitt snilles
auktoritet åt den konservatism, som såg
samhället grundadt på de historiska
stånden, och ju skarpare deras rättigheter
voro fördelade i privilegier mellan dem,
desto bättre. Endast en del af
medborgarna kunde äga rätt till högre
upplysning och bildning; folkupplysningen hade
då i Geijer en afgjord motståndare.
Geijer uppfattade vid denna tid
samhället från synpunkten af dess
traditionella tillstånd, sådant det bestod i sin
historiska form, och för en sådan
uppfattning måste den franska
revolutionen innebära endast söndringstendenser.
Frankrike var kastadt i ett virrvarr,
hvarur det höjdes af en stor eröfrare, till
dess hans verksamhet afbröts ute i
Rysslands ödemarker. Då blef det
restaura-tionspolitikens uppgift att återuppbygga
det ramlade, och dess underliga monstrum,
den heliga alliansen, betraktades äfven
af Geijer i det reaktionära jubelfesttalet
1817 som en rent af kristlig institution.
»Hafve vi ej — utropar Geijer — upp*
lefvat den tid, då nästan alla Europas
makter sluta sig till hvarandra i ett Heligt
Förbund för upprätthållande af
kristendomens sanna, väsentliga grundsatser.»
Men i den mån Geijer lärde sig
förstå historien, vaknade hans blick för
revolutionens odödliga sanning om frihet
och jämlikhet. Denna sanning var något
helt annat än ett samhälles bestående, om
aldrig sä häfdvunna struktur. Historien
lärde honom, att revolutionen ej
förkunnade några godtyckliga doktriner, utan
att den blott uttalade slutordet i en genom
tiderna ständigt fortgående upplösning
af samhällets yttre tillstånd.
Svenska folkets historiska utveckling
gjorde äfven för honom klart, att stånden
hade spelat ut sin roll, under det att
konungamakten hade vuxit i betydelse. Vi hafva
redan sett, hur denna utveckling skildras
i Geijers historia. Så beslöt Geijer att
kasta hela tyngden af sitt historiska och
filosofiska vetande i vågskålen for
personlighetens rätt.
»Personlighetsprincipen» blef det vetenskapliga och
populära slagordet för Geijer och de liberale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
