Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Betlehems barn. Legend af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETLEHEMS BARN.
Legend af SELMA LAGERLÖF.
TANFÖR stadsporten i
Betlehem stod en romersk
krigsknekt på vakt. Han
var iförd harnesk och hjälm,
bar ett kort svärd vid
sidan och höll ett långt spjut i handen.
Hela dagen stod han nästan orörlig, så
att man verkligen kunde tro honom vara
en man af järn. Stadsfolket gick ut
och in genom porten, tiggare slogo sig
ned i skuggan under porthvalfvet,
fruktförsäljare och vinhandlare satte ned sina
korgar och käril på marken bredvid
krigsknekten, men han gjorde sig knappast
besvär med att vända på hufvudet för
att se efter dem.
Inte är det där något att betrakta,
tycktes han vilja säga. Hvad bryr jag
mig om er, som arbeta och föra handel
och komma drifvande med oljekrukor
och vinsäckar! Låt mig få se en
krigshär, som ställer upp sig för att gå emot
fienden! Låt mig få se vimlet och den
heta striden, dä en ryttartrupp kastar
sig öfver en skara fotfolk! Låt mig få
se de tappre, som ila fram med
stormstegarna för att bestiga murarna i en
belägrad stad! Ingenting kan fröjda
mina ögon annat än kriget. Jag
längtar efter att se Roms örnar blänka i
luften. Jag längtar efter kopparlurarnas
dån, efter de skinande vapnen, efter
blodets röda stänk.
Alldeles utanför stadsporten vidtog
ett präktigt fält, som var öfvervuxet
med liljor. Krigsknekten stod hvarje
dag med blickarna riktade mot just detta
fält, men han tänkte ej ett ögonblick på
att beundra blommornas utomordentliga
skönhet. Ibland märkte han, att de
förbigående stannade och fröjdade sig åt
liljorna, och då förvånade han sig öfver
att de fördröjde sin vandring för att
beskåda något så obetydligt. Dessa
människor veta ej hvad som är skönt, tänkte
han.
Och vid det han tänkte detta, såg
han ej mer för sina ögon de
grönskande fälten och olivkullarna rundt omkring
Betlehem, utan han drömde sig bort till
en brännhet öken i det solrika Libyen.
Han såg en legion soldater i en lång,
rät linje draga fram öfver den gula,
spårlösa sanden. Ingenstädes fanns skydd
för solstrålarna, ingenstädes en läskande
källa, ingenstädes sågs en gräns för ök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
