Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Betlehems barn. Legend af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver ej frukta för att Herodes tänker
använda oss som barnskötare. Böj nu
ned ditt öra till min mun, så skall jag
anförtro dig hans afsikter.»
Höfvitsmannen hviskade länge med
krigsknekten, och då han hade meddelat
honom allt, sade han:
»Jag behöfver väl ej säga dig, att
den största tystlåtenhet är nödvändig,
om ej hela företaget skall misslyckas.»
»Du vet, Voltigius, att du kan lita
på mig,» sade krigsknekten.
Då anföraren hade aflägsnat sig och
krigsknekten åter stod ensam på sin post,
såg han sig om efter bärnet. Det lekte
alltjämt bland blommorna, och han
öfver-raskade sig med att tänka, att det
sväf-vade omkring dem så lätt och behagfullt
som en fjäril.
Plötsligt började krigaren att skratta.
»Det är sant,» sade han, »jag skall ej
länge behöfva förarga mig öfver det där
barnet. Det skall också blifva inbjudet
till Herodes fest denna kväll.»
Krigsknekten stod kvar på sin post
hela dagen, ända tills kvällen kom och
det blef tid att stänga stadsportarna för
natten.
Då detta var gjordt, vandrade han
genom smala och mörka gator fram till
ett präktigt palats, som Herodes ägde i
Betlehem.
I det inre af det väldiga palatset
fanns en stor, stenlagd gård, som
om-kransades af byggnader, utmed hvilka
löpte tre öppna gallerier det ena
ofvan-för det andra. På det öfversta af dessa
gallerier hade konungen bestämt att
festen för de betlehemitiska barnen skulle äga
rum.
Detta galleri var, likaledes på
konungens uttryckliga befallning,
förvand-ladt, så att det liknade en täckt gång i
någon härlig lustgård. I taket
slingrade vinrankor, från hvilka hängde yppiga
drufklasar, och utmed väggar och pelare
stodo små granat- och orangeträd, som
voro öfverhöljda med mogna frukter.
Golfven voro strödda med afplockade
rosenblad, hvilka lågo tätt och mjukt
som en matta, och utmed balustraden,
utmed taklisten, utmed borden och de
låga divanerna, öfverallt löpte girlander
af hvita, strålande liljor.
I denna blomstergård stodo här och
där stora marmorbassänger, där
guld-och silfverglittrande fiskar lekte i
genomskinligt vatten. I träden sutto brokiga
fåglar från långt aflägsna länder, och i
en bur fanns en gammal korp, som
oupphörligen talade.
Då festen började, tågade barn och
mödrar in på galleriet. Barnen hade
genast vid inträdet i palatset blifvit
smyckade i hvita dräkter med
purpurbårder och fått kransar af rosor på sina
mörklockiga hufvuden. Kvinnorna
kom-mo in ståtliga i sina röda och blå
dräkter, i sina hvita slöjor, som hängde ned
från höga, toppiga hufvudbonader,
besatta med guldmynt och kedjor.
Somliga buro sitt barn högt uppsatt på
skuldran, andra ledde sin son vid handen,
och några åter, hvilkas barn voro blyga
och förfärade, hade lyft upp dem på
sina armar.
Kvinnorna slogo sig ned på golfvet
i galleriet. Så snart de hade tagit plats,
kommo slafvar och nedsatte framför dem
låga bord, på hvilka uppdukades utsökt
mat och dryck, såsom det höfves på en
konungs fest, och alla dessa lyckliga
mödrar började äta och dricka utan att
aflägga denna stolta, behagfulla
värdighet, som är de betlehemitiska
kvinnornas största prydnad.
Längs utmed galleriets vägg och
nästan bortskymda af blomgirlander och
fruktbelastade träd voro uppställda
dubbla rader af krigsknektar i full rustning.
De stodo fullkomligt orörliga, som om
de ej hade något att göra med det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
