Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Immanuel Kant. Af G. A. Jäderholm. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mets och tidens transcendentala idealitet
men empiriska realitet.
Men »tankar utan innehåll äro tomma,
•och åskådningar utan begrepp äro blinda».
Förståndet är ju begreppets
kunskapsförmåga, och begreppet är endast enheten af
en mångfald i ett omdöme. De rent
formella logiska omdömesformerna äro därför
desamma som de rena begreppen. Genom
undersökning af omdömesformerna finner
Kant sina kategorier, t. ex. realitet,
substans, kausalitet, nödvändighet m. fl. Hur
kunna dessa, på hvars objektiva giltighet
realvetenskapernas giltighet beror, äga
sådan giltighet?
Hvarje kunskapsomdöme måste kunna
närslutas tanken: jag tänker. Allt
kunskapsteoretiskt medvetande har i denna tanke sin
enhet, »medvetandets transcendentala
enhet. » Detta medvetande är öfverindividuellt,
noga att skilja från den psykologiska
jagföreställningen. Endast genom denna
föreställning är någon enhet inom medvetandet
möjlig, således också åskådningens. Därför
•stär också hvarje empiriskt material under
medvetandets enhet och är i förhållande
till denna enhet bestämd genom en
för-ståndsakt, d. v. s. ett rent begrepp. Med
andra ord: allt empiriskt material står under
kategorierna; eller: kategorierna äga
objektiv giltighet. — Så blifva kategorierna
giltiga för all erfarenhet, men icke giltiga utom
densamma för den verklighet, som afficierar
vårt medvetande. Begreppet om denna
verklighet blir ett gränsbegrepp. Det är Kants
»Ding an sich».
Och metafysiken? Den är ett oändligt
begreppsrike utan åskådning — är därför
icke vetenskap och kan aldrig blifva det.
Därefter följer strypningen af den ena
metafysiska disciplinen efter den andra, den
rationella teologien, psykologien och andra.
Kant har dödat metafysiken. Man kan
påvisa inkonsekvenser i detaljer hos honom,
och det har världen aldrig tröttnat att göra
och så trott sig öfver vinna honom. Men
hans uppslag står kvar. Med honom har
filosofien blifvit vetenskap.
Han blef banbrytare i etiken genom
samma metod som han hade användt inom
den teoretiska filosofien. Distinktionen
mellan form och innehåll har äfven här en
stor betydelse; innehållet, det är alla våra
känslor, och formen, det är handlandets
förnuftsbestämdhet. Krafvet på
förnuftsbe-stämdhet är ett kategoriskt imperativ till
handlande efter lagar, som äro allmängiltiga.
Och detta imperativ vittnar om mänskligt
medborgarskap äfven i en annan värld än
fenomenets, i den obetingade verklighetens.
Men för fasthållandet af det obetingade i
fenomenens värld måste man ha gudstro och
odödlighetstro som praktiska postulat. Korset
högst! Det gick med Kant som med så
många andra, hans praktiska filosofi har
blifvit ett själfporträtt i metafysiska linjer.
Kant var revolutionär, en storhet i
revolution som Kopernikus. Han och hans
efterföljare ha fått vika för mycket allmänna
zoologiska teorier, som kallas filosofi, och
de få, som känna de gamle, äro mestadels
eklektiker, växlare af alla systemernas
småmynt, som bocka sig hit och bocka sig dit,
för hvilka ingen samtidens profet det tycks
finnas, som kan jaga dem ut ur templet
med all den kraft, som ställets helgd det
kräfver. Kant var själf öfvertygad om sin
insats betydelse. Han trodde, att hundra
år efter hans död skulle hans teori vara
ensam segrare. Nu efter hundra år se de,
som spörja efter tidens tecken, den första
gryningen af hvad han hoppades gå upp
vid horisonten. Englands och Tysklands
tänkare gå i skola hos hvarandra och strida
om David Humes problem. För hundra
trettio år sedan kämpades den striden ut
inom en ensam man, som så blef Kant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
