Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Dikter. Af Arne Garborg. Auktoriserad öfversättning af Oscar Mannström - Ur »I Helheim». Nedfärden till dödsriket - Ur »Haugtussa» - Inledningssången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andre suckar
af hjärternen,
att rågång han rubbat
och skiftesten.
nu drages han hemåt
till syndabot,
men maktlös irrar
hans trötta fot.
»Lös mig och sänd mig
upp eller ned!
I dom är försoning,
i soning fred.»
Den tredje af brodern
sin bane fick,
och sedan hatfull
han hemåt gick.
»Han stötte ut mig
i bölja blå
och lät så båten
mot stranden gå,
rodde ifrån mig
och lät mig dö;
äktade sedan
min väna mö.
Hämdlust drog mig
på hemgångsstig.
Men värre är det
för dem än mig.
Jag vill icke mer
min hämdstig tråda.
Värre än jag
de lida båda.
Gud dem hjälpe,
om hjälp står att få!
Lös mig, präst,
och låt mig få gå!»
Prästen beder
vid altarfot
för själar, som böjas
i syndabot.
Löser dem sedan
hvar för sig
från domen att drifvas
på vålnadsstig.
Han beder, besvärjer
och banden skär.
För hamnarna sakta
det dädan bär.
UR »HAUGTUSSA».
INLEDNINGSSÅNGEN.
Åt dig, du hed och bleka myr
med örter mång’,
där hägern flaxar, piparn flyr,
jag ger min sång.
Åt dig, du kullens vissna ljung,
där drömmar bo,
jag ger min sång om skymning tung
och skrymt på mo.
Jag känner dig, du trollvärld grå,
du spökens vän.
Jag flydde dig, men kom ändå
ibland igen.
Jag känner dig, du vågens larm
med galdersång.
Du sände rädsla i min barm
så mången gång.
Jag känner striden tung och lång
mot trolldoms våld.
Gud skydde oss för bruten gång
och mandom såld!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
