Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Arne Garborg. Af Carl Nærup. Med 5 Billeder - II - Hellen Lindgren. Brefsvar från Robinson. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle Fortælling om Ridderen, som »favner
sine Drömmes skjönne Brud: —
Ho av tek Kjolen
med Gulltraad rend ;
i stive Likskjorta
der ho stend.
Dei sloknar og brest
dei Augo klaare;
sti v tek ho av seg
det store Haare.
Stiv tek ho av seg
dei Öyro fine;
ho löyser or Munnen
Tennane sine.
Ho löyser Lippa,
som lo so linn;
ho legg fraa seg Nos
og dei mjuke Kinn.
Likskjorta folnar
i Fjom og fell;
Holde kryp inn
og muldrast som Mjell.
— Eller hvor han skildrer Myrkheims
storladne Örkener og vilde Afgrunde. Her er
Garborg Seeren, som med indadvendt Blik
skuer en uddöd, sollös Underverden i
Billedet af Naturens stormslagne Mörke- og
Uveirstider. —
Garborgs siste Bog er en Samling
Smaa-stykker, som udkom i höst under Titelen
»Fjell-Luft». Her findes Ting fra saalangt
tilbage som 1886, ved Siden af stiliserede
Prosastemninger skrevet i 1900 og 1902.
Bogens bedste Skildring forekommer mig
imidlertid at være den kraftige Humoreske
»Han Lars i Lia»; — en Stil, Garborg
kun undtagelsesvis har dyrket. Samlingen
begynder med et mörkt Billede fra
Otti-aarenes Trængselstid: — en ung
Skribents modgangsfulde Livshistorie i et
flygtigt, men klart Rids. Og den afsluttes
med en gammel Mands Betragtninger over
de Unge, hvor det tilslut heder: »Men
dybest i mit Hjerte önsker jeg: Gid de maatte
have Ungdom nok! For det er med vor
Ungdom vi skal kjöbe Visdom.»
Dec. 1903.
HELLEN LINDGREN.
Brefsvar från ROBINSON.
Med 1 bild.
Herr Redaktör!
— »ett par sidor 0111 honom
personligen och hvad han i allmänhet uträttat» —,
detta är hvad Ni anmodat mig om; medan
dock så väl Ni som jag och den
hädan-gångnes öfriga många vänner ännu känna
oss sofn slagna med stumhet af intrycken
från hans smärtsamma, långa dödskamp
efter ett lif af till så stor del lidanden!
Nog vill jag försöka tillmötesgå ert
förtroende. Att det skall kunna lyckas mig,
därom tviflar jag likvisst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
