Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden. Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Hellen Lindgren: Henrik Ibsen i hans lifskamp
och hans verk. Stockholm, Wahlström &
Widstrand.
Det fordras en viss portion
tilltagsenhet att komina med en ny bok om Ibsen.
Bara i Tyskland är det ju en litteratur
kring hans namn. En ny kommentator
ställer sig inför dilemmat att antingen gifva
en repetitionskurs i hvad som sagts hundra
gånger förr eller också försöka lancera
»den enda rätta synpunkten», som hvars
upptäckare han då själf skall stå — och
det är nog inte att rekommendera i
allmänhet.
Hellen Lindgren har naturligtvis varit
tillräckligt klok att inte försöka en
omvärdering ä tout prix; hans bok innehåller
åtskilligt gammalt godt, men också en del
nytt och upplefvadt. Och det är det det
gäller först och sist: att. lefva med
författaren. Ibsen har, mer än andra, ställt kraf
pä läsaren i detta hänseende. Detta
ingående och kärleksfulla studium, som närmar
sig personligt samlif, har också ofta gifvit
Hellen Lindgrens ord själ, och så äfven i
denna bok. Hans kritiska metod är känd.
Han är icke, som Levertin, i främsta
rummet poeten, hvars konst sätter ämnet i
magisk belysning och ger det ett nytt lif.
Om Levertin begagnar det kritiserade,
boken eller författaren, att göra ett fristående
konstverk af, har Lindgren sin lust i att
ta det som ett observationsföremål mellan
fingrarna och vända det på alla sidor
under en blick som har både skärpa och
godmodighet. Han är granskaren,
analytikern, och hans stil med den litet lösa
satsbyggnaden får gärna en ton af föredrag,
en intelligent mans kåseri, som ger sig god
tid och som vet, att han kan vara rolig
utan att bli bullersam och instruktiv utan
att verka pedantisk.
Hans Ibsenbok har 180 sidor. Det är
klart, att detta inte förslår för ämnet, om
man fordrar mer än det allra väsentligaste
belyst. För min del skulle jag hellre ha
tagit Ibsen på en del af vägen bara och
fått gå denna litet långsammare. Nu måste
man med författaren — jag förmodar att
hans utrymme varit strängt kringskuret —
rusa igenom hela sträckor, och därtill äro
både vägen och vägvisaren för intressanta.
— Det är emellertid goda saker som
gif-vits. Analysen af Brand är förträfflig med
sin polemik mot den segslitna
uppfattningen af hjälten som idealmänniskan, som
faller på sin öfvermänsklighet. Det som
rycker loss snöskredet öfver Brand är icke
ideal- utan (som författaren säger)
omänniskan i honom. De bägge
äktenskaps-dramerna, Ett dockhem och Gengångare,
omdebatterade till leda, ha några
förträffliga sidor hvardera i boken. Däremot
synas mig författarens försök att fiska efter
ljusglimtarna i Vildanden något ansträngda.
För mig står denna pjäs allt fortfarande
icke blott som en af Ibsens yppersta
(hvilket Lindgren icke heller förnekar), utan, i
motsats till L:s och åtskilliga tyska
författares åsikter, just som det tröstlösaste
skalden kanske gjort, som pessimismens
urkra-made quinta essentia. Jag ser intet ljus
öfver det Ekdahlska hemmet, och herr
Lindgren kan inte öfvertyga mig om att
det finns där. Ett par äf Ibsens senare
dramer kunna verka hemskare, ohyggligare,
men dels beröra de undantagsfall, dels
spelar det fantastiska elementet där så starkt
in och lyfter handlingen i ett annat plan
än den strikta verklighetens. Vildanden
trycker oss till jorden, det är allt lifvets
gråväder förtätadt till en mur af töcken,
som stänger hvar glimt af sol ute.
Hellen Lindgren är icke bara en skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
