Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Talis Qvalis’ ungdomstid i Lund. Några tidsbilder från 1830—40-talen. Af A. O. Lindfors. Med 28 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU AURORA STRANDBERG FÖDD PALM.
lofvad med en löjtnant Rosenblad. Aurora
var af den husliga, kloka, praktiskt
verksamma kvinnotypen, Euphrosyne
representerade mera den ungdomsyra, muntra
och fantasirika arten. En rätt läng tid
lär valet stått och vägt, men 1843
ekla-terades förlofningen med Aurora. Att
hon blef mycket för sin make under
deras senare gemensamma sträfsamma
lif, har Strandberg särskildt vackert och
varmt uttalat i sin dikt
»Helgmåls-klämtningen» :
Den klämtningen en joinikväll
står för mitt minne kvar.
Det var en ton så klar och gäll
som knappast silfret har.
Och bäst det var föll det mig in:
Sä var vår ungdom, din och min,
så rik på klang som någonsin
en sådan ålder var.»
Euphrosyne blef sedan förlofvad och
gift med doktor Miltopé i Eksjö. På
äldre dagar och vorden änka, har fru
Miltopé i en serie tidningsartiklar
ned-skrifvit sina ungdomsminnen från Lund
och lämnat många täcka interiörer från
hvardagslifvet i det Palmska hemmet
och inom dess umgängeskrets. Än talas
om julklappsskämt och upptåg i
familjekretsen, än om elit-kvartettens — bröderna
Strandberg, Munk af Rosenschöld och
Ruberg — utflykter i de unga
damernas sällskap till någon vacker plats i
Lunds omgifningar, t. ex. ättehögen vid
Värpinge, Reften, Fågelsång o. s. v.,
än om studentexercisen på Lundagård
i maj med sin afslutning, exercisbalen,
än om läseaftnar hos Carl August
Hagberg, där värden föredrog en nyafslutad
Shakespeare-öfversättning; i en bland de
finaste skisserna talar hon om lifvet inom
Akademiska Föreningen och Talis’
pianospel. Han hade på skämt gifvit äfven
henne en af nycklarna till flygeln. »Nu
är», tillägger hon, »pianovirtuosen död,
pianot borta, föreningsbyggnaden
ned-rifven, det enda som är kvar är den
lilla pianonyckeln, men den hänger
fortfarande lika blank och ren på
gummans nyckelring, och med den öppnar
hon ännu ibland portarna till
ungdomsminnenas paradis.»
Bland andra smådrag ur Talis’ Lundalif,
som jag traditionsvis förnummit, må här
ett par anföras. En gång vid en
kamrats död hade han skrifvit några
begraf-ningsverser, men strax därefter fick han
ett bref frän den aflidnes moder med
dels ett tack och dels en anhållan om
ytterligare ett kväde öfver samma ämne,
enär det förra tröstat hennes sorgsne
man så förunderligt.
Sommaren 1840 gjorde Talis,
Säther-berg och ett par andra unga män en
fotvandring genom östra Skåne och
Blekinge; i Kristianstad gjorde de
bekantskap med Jenny Lind, som var där för
att gifva en konsert, och de assisterade
därvid med kvartettsång; på en fest, som
de unga artilleriofficerarna gåfvo för
kvartetten i Kommendantängen — som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
