Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Talis Qvalis’ ungdomstid i Lund. Några tidsbilder från 1830—40-talen. Af A. O. Lindfors. Med 28 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppläsarens känslor och stämma
svällde allt högre, och när han kom till
stället:
Sin ära får man slå sig till,
och den som höga syften vill
ej blinka får med ögonbrynen,
då, säger lokaltraditionen, blefvo hans
rörelser så lifliga, att prins Karl, som
stod midt emot på andra sidan det smala
bordet, småleende men utan att blinka
tog ett steg tillbaka för den ömsom på
och ömsom tvärs öfver bordet
demonstrerande knytnäfven.
Och de tusen, som i andlös tystnad
lyssnade till »Finland, så jag vill ropa»,
detta harmfulla väktarrop, som Talis
Qvalis utslungade från talarstolen på
Lundagård vid skandinaviska
studentmötet den 22 juni 1845, de fingo då
ett heligt minne för lifvet.
Bland mera offentliga händelser, som
väckte uppseende och läto tala om sig
under Strandbergs Lundavistelse, må här
i korthet erinras om några.
I november 1838 försvarade Love
Almqvist två afhandlingar och några
teser för lediga professuren i lefvande
språk med estetik, hvarvid inom
parentes sagdt min farfar var
fakultetsoppo-nent på båda afhandlingarna; efter sista
aktens slut följdes Almquist till sitt hem
hos prof. Thomander af studentkåren
under sång, och den nya Lindbladska
kören sjöng bland annat »Angelens
kallelse»; det var den 10 november,
mårtensafton, och man kan vara säker
på att på gåssexorna öfverallt i staden
och ej minst hos familjen Palm det den
kvällen talades »törnroseri» mer än
vanligt; som bekant blef det emellertid ej
Almqvist utan Hagberg som fick platsen.
I februari 1840 inträffade på en
lördags-soaré i Akademiska föreningen episoden
med »Helsningssången till Hans Janson»,
en hyllning till riksdagsoppositionens
ledare i bondeståndet, författad af Talis
men framburen af B. Cronholm. Den
gaf anledning till långvariga strider inom
och utom studentvärlden och till mycken
partibitterhet. Elof Tegnér har utförligt
skildrat tvistens alla skeden i sitt ofvan
citerade posthuma arbete. Jag hänvisar
intresserade dit.
Sommaren 1842 var det första
ordentligt förberedda mötet mellan Lunds och
Köpenhamns studenter, och då voro bland
annat lundensarna och naturligtvis också
Strandberg på uppvaktning hos
Oehlen-schläger ute på Fredriksberg och
hyllade honom med sång, hvilket lär ha
varit ett ovanligt stämningsfullt
ögonblick. Ar 1843 var det stora
studentmötet i Uppsala och år 1845
motsvarande gästbesök af uppsvenskar och
norrmän i Sydskandinavien, i Lund och
Köpenhamn. Vid båda dessa möten var
Talis både före och under mötesdagarna
AKADEMIPEDELL PÅ 183O-TALET. SAMTIDA
blyertsteckning. Tillhör författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
