Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hönshuset. En interiör från förenings- och säkerhets-aktens dagar. Af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
totalt slutat att uppvakta sin broder
kungen efter de fatala öfvergreppen
under riksdagen, och i hennes hof behöfva
de uppretade damerna ej ålägga sig några
tyngande band, ty själf har hon i sin
mo-derneärfda häftighet sannerligen ej haft
tand för tunga utan har på det skarpaste
kritiserat alla riksdagshändelserna och
de mesyrer, kungen användt för att
till-tvinga sig enväldet. I hennes hof har
harmen öfver den stränga och oförtjänta
skrapa, kungen tilldelat adeln, och
sorgen och förtrytelsen öfver herrarnas
fängslande fritt fått gifva sig luft, och
kungen har genom skvallret hållits au
courant med det, som i prinsessans hof
yttrats förklenande och bitande om
honom. Han har emellertid ej förr än
under allra sista tiden låtit märka, att han
kände sig stucken eller tänkte hämna
sig.
Men då Hans Majestät ej lät kalla
vare sig hertiginnan eller prinsessan att
öfvervara Hans Kungliga Höghet
kronprinsens examen inför ständerna den 29
mars, och än mera sedan kungen ett
par dagar därefter, då han händelsevis
råkat prinsessans hofmästarinna,
grefvin-nan Silfversparre, i försmädlig ton frågat
henne: »hur står det till i hönshuset?»
har prinsessan börjat finna situationen
obehaglig och längtat ut till
Biskopsud-dens landtliga frid. Men våren är detta är
så föga avancerad, att ännu de första
maj morgnarna vattenpussarna i
trädgården på Biskopsudden äro öfverdragna med
ett tunt ishölje, att trädens nakna
grenar och kvistar piska mot rutor och
fönsterbräden, då vinden blåser från
Djur-gårdshållet, att man för att utdrifva
fukten alltjämt måste föranstalta om
eld-görningen i de ostindiska kakelugnarna
i rummen, och sålunda måste prinsessans
och hennes hofs utflyttning till
Biskopsudden fördröjas och kvarblifvandet i
palaiet vid Norrmalmstorg förlängas.
I ett af de vackra rum, som vetter
åt torget, sitter prinsessan vid sin
sybåge, som hon låtit placera intill det
ena fönstret. Vid samma båge sitter
grefvinnan Silfversparre, som jämte
prinsessan broderar det med finaste
blomsterslingor utsydda hvita sidenstycke, som
en gång färdigt skall komplettera den af
prinsessan och hennes hofdamer
brode-derade salongsmöbeln på Quedlingburg.
Alla rummets väggar äro prydda
med vackra porträtt i pastell af
medlemmar utaf den kungliga familjen i
Sverige och Preussen. Rikt skulpterade,
förgyllda karmstolar och taburetter med
öfverdrag utsydda i finaste gobelinstyng
af prinsessans egen hand stå kring
väggarna och vid de små runda och
af-långa bouleborden med nippersaker,
framför den fina, inlagda sekretären, som
tillhört högstsalig drottningen, och på
ömse sidor om konsolbordet mellan de
båda fönstren. På detta bord framför
den praktfulla spegeln med sitt vid
kanterna ritade och etsade glas stå ett par
stora japanska urnor, fyllda med
potpourri, som sprider en svag men ljuflig
blomsterdoft i rummet.
Prinsessan Sofia Albertina har vackra,
lifliga ögon, som påminna om hennes
broder kungens, om hvilken också den
rödfnasiga, brouillerade hyn erinrar. Men
prinsessans näsa är af romersk snitt och
passar ej synnerligen väl till den mycket
lilla munnen. Det pudrade häret är högt
uppkammadt. Prinsessan är ej längre
ung, hon har sett sina sex och trettio
år och lagt väl mycket på hullet, något
som ej kläder den icke vidare högväxta
figuren. Prinsessan, som trots sina år har
faiblessen att vilja behaga männen, klär
sig ungdomligare än hon borde: denna
dag i rosa och hvitt och med bart hår.
Buren med prinsessans papegojor är
upphängd i fönstret, där sybågen står,
och allt som oftast afbryter prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
