Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hönshuset. En interiör från förenings- och säkerhets-aktens dagar. Af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fridsamma, vänskapsfulla och förtroliga
lefnad —»
— Fini, min kära svägerska, och nu
hvad är att göra ? På detta måste svaras.
Hvad säger vår lilla Malin om att hvässa
sin kvicka penna till ett dräpande svar?
— Ers Kungliga Höghet, därtill är
sannerligen jag den mest olämpliga,
svarar fröken Malin med spelad blygsamhet.
— För all del, min vän, begär inte
af Malin, att hon skall skrifva
antiroya-listiskt. Med hela sitt lilla hjärta tillhör
hon andra partiet, säger prinsessan.
— Om den kvicka fru
Schröder-heim vore tillgänglig, skulle hon vara
den mest lämpliga personen att svara
den här Herrn på hans egen fason,
säger grefvinnan Löwenhjelm. — Har
Hennes Kungliga Höghet hört fru
Schröder-heims repartie, då statssekreteraren
frågade henne, hvilka som bevistat sista
couren hos kungen den aftonen, då
grefvinnan Ruuth — — —?
— Ja visst, hon svarade »ruter dam
och några hackor», storskrattar hertiginnan.
— Apropos, jag undrar om den elaka
parodien öfver Fader Vår, ställd till vår
nådige landsfader, kan vara af henne.
Eders Kungliga Högheter veta kanske,
att det cirkulerar man och man emellan
en sådan, infaller grefvinnan
Lantinghau-sen, som hela tiden kokat af lust att få
läsa upp denna splitter nya infami mot
konungen, men ej förr än nu kommit i
tillfälle att anbringa sitt apropos.
Prinsessan skakar först på hufvudet
till tecken på okunnighet och nickar strax
därpå med ifrigt tindrande ögon till
tecken på att uppläsningen nådigt tillstädjes.
Grefvinnan Lantinghausen knäpper
ihop händerna, stämmer den skarpa
rösten i en ton af tillgjord salfvelse och
börjar:
»Fader vår, som aldrig kommer i
Himlom utan vistas på Haga, försmädadt
blifve ditt namn, ty genom nedrighet
har du vanärat ditt rike. Din vilja uti
säkerhetsakten kan ej vara behaglig
hvar-ken i himmelen eller på jorden ...»
— Stopp, min kära grefvinna, det där
bry vi oss ej om att höra fortsättningen
på, det är alltför rysansvärdt, utbrister
prinsessan och skakar ogillande på hufvudet.
— Inte är det utaf fru Schröderheim.
Hon plägar vara långt kvickare och
använda långt lättare vapen, infaller
hertiginnan hastigt.
— Då gifs det väl andra, som hata
konungen lika mycket som hon, hvilka
förmena att endast klubbslag träffa,
svarar grefvinnan Lantinghausen, som ej
förstår hvarför de höga damerna
plötsligen blifvit så granntyckta.
— Men klubbor passa i alla fall ej
för vårt ändamål, nämligen att svara
Hönshusets auktor, vi måste i stället
begagna oss af fina och spetsiga nålar,
som kunna pricka och rispa den
irritabla huden, säger hertiginnan
skrattande. — Och denna Malin — hon ruskar
fröken Rudensköld ystert — skall till
straff för att hon ej vill hvässa sina
uddiga nålar för det här ändamålet, tjäna’
oss som sekreterare. Befall henne att
skrifva, min vän!
Prinsessan gör med låtsad stränghet
en befallande gest, som fröken
Rudensköld genast hörsammar genom att taga
fram Hennes Kungliga Höghets schatull,
också det ett arfvestycke efter
högstsaliga drottningen.
Medan hertiginnan spatserar fram och
åter i rummet med grubblande min och
många grimaser, formerar fröken
Rudensköld lätt och behändigt en ny gåspenna.
I rummet höres ett kacklande, som
befunne man sig i ett veritabelt hönshus.
Fröken Rudensköld doppar pennan
i bläckhornet och väntar.
Nu slår sig hertiginnan för pannan
och ropar: — Jag har det, jag har det!
Hvad sägs om denna början? — Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
