- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
244

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Inbördes hjälp och progressiv utveckling. Af Furst Peter Krapotkin. Öfversättning från författarens manuskript. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ter, låt oss säga den yttre striden,
angår, är framgången i densamma tydligen
beroende på frånvaron af inbördes strid.»
Det enda, som behöfver tilläggas är, att
naturen ständigt tenderar att i någon
mån inskränka den yttre striden.
Naturligtvis lifnära sig vissa djurklasser
uteslutande af djur tillhörande andra
klasser, och vissa arter lifnära sig af vissa
andra arter. Men äfven i sådana fall
har sällskapligheten medfört vissa
begränsningar. Sålunda hafva vissa arter,
t. ex. murmeldjuret, papegojan och många
vattenfåglar, blifvit så varsamma, att
deras fiender hafva mycket liten utsikt att
bland dem fånga någon lefvande
individ, och dessa fiender äro alltså
nödsakade att till stor del föda sig på ägg,
på lägre djur eller på as.

För öfrigt^ har jag tillåtit mig antaga

— och det finnes någon grund för detta
antagande — att före människans
uppträdande och före den fruktansvärda
utrotning af vissa arter, som människan
så småningom åstadkom, erhöllo de
köttätande djuren fullt upp med föda genom
att helt enkelt följa efter de ofantliga
hjordarna af idisslare.

Hvad den anmärkningen beträffar,
att inbördes hjälpsamhet skulle leda till
både ändamålsenliga och icke
ändamålsenliga arters bestånd, vill jag framhålla,
att uttrycket »den mest ändamålsenliga
artens bestånd» — fastän det erbjuder
vissa fördelar — i själfva verket icke är
någonting annat än en tavtologi, hvilket
ju redan betonats af flera författare. Det
enda slutgiltiga kännetecknet på
ändamålsenlighet är bestånd; och uttrycket
betyder alltså i själfva verket, att de, som
äro de mest ändamålsenliga, äro de, som
ha största utsikterna att äga bestånd
under vissa gifna yttre förhållanden. Vi
använda detta uttryck för korthets skull,
men vi få ej glömma, att det icke ger
ens någon antydan om hvilka som äro

mest ägnade att fortlefva. Och Darwin,
Wallace, Spencer och många andra göra
sig skyldiga till samma ofullständighet,
då de uppräkna vissa egendomligheter,
som under vissa omständigheter
garantera en arts bestånd, men ej nämna flera
andra egendomligheter, som hafva
kanske ännu större betydelse, emedan de
garantera artens bestånd under mycket
mer varierande omständigheter.

Sålunda säga de, att den starkaste,
den snabbaste, den lifligaste är den
ändamålsenligaste. Huxley tillägger (med
ålderdomens naturliga pessimism) de mest
»sega» och elaka. Men Darwin ensam
införde »de mest sympatiserande» som
ännu en viktig kategori af »de
ändamålsenligaste» .

Den stora biologiska hufvudfrågan är
alltså: Hvilka arter bestå säkrast? Hvilka
äro de ändamålsenligaste?

Naturligtvis beror allt ytterst på den
plats en gifven djurgrupp skall fylla i
naturen. Allt efter de yttre
omständigheterna är det den snabba eller den
tröga (dofhjorten eller sköldpaddan), den
svarta eller den hvita (myskoxen eller
polarräfven), den djärfve eller den skygge,
den af ryggsköld, näbb eller klo
skyddade eller den oskyddade, den
långsvan-sade eller den kortsvansade, den listige
eller den lätt lurade, som är den
ändamålsenligaste. Allt beror på
omständigheterna i hvarje särskildt fall.

Men vilja vi nämna sådana
egendomligheter, som äro nyttiga för en art
under alla omständigheter, måste vi gä
till mer allmänna karaktärsdrag, sådana
som större vaksamhet, högre kollektiv
intelligens, uppfinningsförmåga, som i
händelse af nöd kan mildra täflan om
födan, en större anpassningsförmåga, ett
slags fysiologisk »smidighet» o. d. Och
om vi undersöka dessa förmågor, finna
vi, att de alla gynnas af samhälleligt lif
och vanan af ömsesidig hjälp. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free