- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
250

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - James Mac Neill Whistler. Död den 17 juli 1903. Af Georg Pauli. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blått och guld (San Marco, Venedig). Från
andra utställningar möter man:
Variationer i köttfärg och grönt. — Sällsamma
titlar! Det händer likvisst att de
naturligaste saker förvåna. Hvad ligger väl
närmare tillhands för en målare än att
uppfatta sin konst som en lek med
färger, liksom musiken är en lek med toner
för musikern. Och då man icke äger
motsvarande beteckningar för
färgsensationer, måste man tillgripa termer från
tonkonstens gebit. Whistler talade om
en bild i E-dur eller C-moll.

Man skulle kunna säga, att ett ämne,
ett motiv ur naturen eller fantasien var
för Whistler blott en förevändning att få
sammanställa ett par utsökta toner till
ett ögonsmekande ackord — om ej
af-sikten vore så klart och tydligt
prononcerad, att det i hans dukar aldrig kan
bli tal om några svepskäl. I sin konst,
i tal och skrift har han sin bana lång
städse försvarat den satsen, att måleriets
berättigande ligger i själfva målandet;
att en färgkonstnär skall välja den sidan
af naturen, som kan tolkas i färg och
endast genom färg. Litteraturen upphör
där måleriet börjar. Den moderna
konsten, ja konsthistorien öfver hufvud taget
har näppeligen att uppvisa en mera
in-transigent anhängare af tesen L’art pour
1’art än denne Whistler.

Det är klart, att med en sådan
begränsning — hvarvid offras allt som kan
äga litterärt, historiskt, etnografiskt eller
annat bredvid det rent måleriska
sido-ordnadt intresse — måste konstnären
ägna sitt materials möjligheter ett desto
djupare ingående, och om Whistler nått
rang som en af senare tiders märkesmän,
har det berott ej blott på hans för de
mest utsökta färgackord så känsliga
synsinne — hans hjärta låg så att säga i
hans öga — utan ock på en hand, hvars
smidighet visste aflocka materialet dess
dyrbaraste hemligheter. Han var en tek-

niker som söker sin like i moderna
konstens häfder, och det är rätt betecknande,
att en af de mest kända bland de många
Whistlerska sentenserna var den, att ett
konstverk är färdigt först sedan hvarje
spår af ansträngning blifvit bortarbetadt.

De material, han användt för att säga
sina intryck, ha varit akvarell eller
oljefärg, när han ej föredragit etsnålen eller
litografiens medel. Akvarellen är hos
Whistler ett blad hvaröfver runnit
fär-gadt vatten; oljefärgen låter han behålla
sin oljiga egenskap, i motsats till så många
moderna, hvilka anstränga sig af alla
krafter för att med detta material nå en
alldeles motsatt verkan,
alfreskomålnin-gens. I hans litografier är det mera
trycksvärtans resurser än kritans som
ligga honom om hjärtat, och i etsningen
är det nålens fina streck som tjäna hans
ändamål. -— Som etsare nådde han redan
tidigt ett allmänt erkännande, och till och
med de, hvilka fördömde hans måleri,
voro absolut hänförda af hans etsningar.
För min egen anspråkslösa del vill jag
reservera mig mot en sådan värdering.
Mig synes, att hans måleri är så långt
öfverlägset hans etsningskonst, att jag
ofta förvånat mig öfver att samme man
kunnat åstadkomma så olikartade verk

— olika i kvalitativt hänseende. De må
äga hur framstående tekniska egenskaper
som helst, dessa hans etsningar,
resultatet har för mig aldrig höjt sig till den
större konstnärlighet, som ligger i
förmågan af suggestion. De äga ej den
lyriska tjuskraft, som är så betecknande
för en duk signerad af Whistler — de
äro i många fall endast redogörelser för
huru ett hörn af världen ser ut, utan att
ge åskådaren ett begrepp om hvad slags
intryck detta, gjort på konstnären själf,
och de äga i allmänhet ej den mystik,
som är rätta inseglet på Whistlers konst
och hvarförutan hans arbeten bli triviala.
Ty Whistler hade ej storhet i uppfattning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free