- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
258

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I fjällen. Af Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvita hätta
tar jag till mössa
och står där stum
och skådar i hög ro
ut öfver vidderna.

Men en människa är jag,
min faders oro griper mig,
min moders längtan fyller mig.
Jag ger mig ut att vandra —
en mastfura bryter jag
i närmaste dal
till vandringsstaf,
en lada hänger jag
på ryggen som ränsel
och vandrar bort
i sjumilsstöflar
från ås till ås.

Vandrar vida,
stiger från topp till topp,
klifver öfver breda
dalar som öfver
små torra bäckar;
äter en by

till frukost och dricker ur
en sjö i botten.

Vandrar vida
vadar genom hafven,
klifver öfver bärgen
som öfver gärdesgårdar,
öfver gränslös öken
som öfver en glänta
i skogen.

När så jag vandrat nog,
när alla jordens länder
jag genomströfvat,
då vänder jag åter
till fjällen.

Då sträcker jag ut mig
på viddernas svällande
jättebolster

— en bländhvit snöklint

är hufvudkudden
och sjunker i drömfylld
halfslummer domnad.

Jag lyssnar i natten —

jag hör långt borta,

djupt under skogarnas

tjocka matta

ett tissel och tassel,

ett gnagande och prasslande

och pip som af råttor.

Jag skådar uppåt —
och där under stjärnorna
ser jag som en dimma
en genomskinlig
sväfvande slöja,
en ljus och hvilande
väldig vinge.

Ser blott hans yttersta
spets — men den fyller
all rymden, den täcker
allt himmelens hvalf
från norr till söder.

Jag krymper, jag sjunker
tillsamman. Åter
mig själf jag är —
en människa,
en dvärg, en larv.

Men en dvärg som svingar
sig upp på den störste
fjälljättens hjässa
och når högre än han.

Men en larv som förvisso
skall växa bevingad —
skall flyga en gång
från stjärna till stjärna,
skall sväfva salig
från blomma till blomma
på rymdernas strålande
oändliga vidder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free