Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kaspar och Balthasar. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes skull. Men skola vi skiljas på
allvar, så låt det då först ske, sedan hon sagt
hvilken hon vill ha utaf oss, och må då
den försmådde lämna gården för alltid.
Intill detta hade skett, borde vi ha hållit
tillsamman som alltid förut; som det nu
varit, har det varit en dumhet.
Balthasar stod och vände ett af
svarf-järnen mellan sina händer, medan hans
bleka blick irrade omkring i den lilla
kammaren, där en rad af små dörrar till
små blåmålade skåp, infällda i själfva
väggarna, löpte panelen rundt. Men
han svarade intet.
— Inte kunna vi gå längre på detta
vis för en kvinnas skull, fortfor Kaspar.
Det är Lucia dagen i dag, låt oss därför
i dag gå till henne och fråga henne,
hvem af oss hon har fäst sig djupast
vid, och må den andre så i frid och med
ett godt farväl draga bort härifrån.
- Ja, det är Lucia-dagen i dag,
svarade Balthasar ändtligen, och jag hade
också tänkt mig dit bort i dag, men
jag hade tänkt mig, att allt detta skulle
tillgå på annat vis än som nu kommer
att ske, fortsatte han halihviskande. Du
har likväl rätt uti hvad du sagt, Kaspar;
och detta är helt visst det bästa och
rättaste sättet.
Och efter en stund sade han åter
sakta:
— Jag har ej haft godt af att gå
här ensam — —
Kaspar suckade tungt.
— Låt oss därför gå till henne i
dag, så att hon må få välja mellan oss.
— Ja — det blir ju det enda bästa,
mumlade Balthasar, under det han åter
började trampa fart i svarfstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
