Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Leo Nikolajevitsch Tolstoi. Af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och att upptäcka eller rättare sagdt
— för att icke öfverdrifva deras
betydelse — att bringa i dagen dylika
hälsokällor är endast möjligt för dessa stora
vägvisare, på samma gång reformatorer
och diktare, till hvilka Tolstoi
obetin-gadt hör.
Betydelsen af en sådan gärning som
hans är omätligt stor. Kraften af hans
insats har emellertid också blifvit så stor
af det skälet, att den varit personlig. Han
har vid ännu unga är lösbrutit sig ur en
glänsande krets och en ställning med alla
det förfinade världslifvets behag och tagit
på sig en tjänares skepelse, från
salongs-hjälte gjort sig till dagsverkare. Om
än offret för honom var mindre
kännbart, då han efter hårda strider tillät
hustrun att behålla godset och en del
af förmögenheten, är hvad han offrade
alldeles tillräckligt betydande, för att han
skall vara värd både vår förundran och
beundran. Det är säkert, att den, som så
som han kan skildra salongslifvets lekfulla
konversationssport, eleganta färgspel med
all den charm, en humorist, poet och
fashionabel författare kan utveckla, han
har# ännu starka rötter kvar i den
högaristokratiska tillvaro han lämnat. Och
allt detta öfvergaf han på en tid, då han
gällde som Europas mest firade
skriftställare, och underkastade sig alltså att
för sina »galna idéer» plötsligt
betraktas som halfförryckt och ovärdig
allvarsamma mäns medborgerliga förtroende,
en uppfattning som nu visat sig
ohållbar men som då verkligen låg nära till
hands. Mätt med detta mått ter sig
Tolstois idealiserade bondlif i sitt rätta
ljus som en verklig heroism under hans
förhållanden. Hurudan är då denne
man, som så litet följer världens
regler för en väluppfostrad samhällsgosses
uppförande och hvars starkt Rousseauiska
naturlifsideal säkert skall komma att verka
sönderfrätande på många samhällsafgudar,
om ock hans lära måste sofras från
mycket sagofantasteri?
* *
Om någonsin har man rättighet att
med honom på afstånd anställa ett
förhör, som ibland nästan kan komma att
likna ett slags fantasiinterview, och
denna metod är den kortaste och
bekvämaste för att sätta oss in i hans
tankegårig under första perioden af hans
lif. När han 1861 efter andra
utrikes-resan återvände till Ryssland, kan man
anse hans ungdom afslutad, och då
är det icke svårt att af honom själf
få upplysning om hvad som rörde sig
i hans själ, tack vare hans många
själf-bekännelser, böckerna Från mina
barndoms- och ynglingaår och Min ungdom,
de genomskinliga anspelningarna i hans
ungdoms novellistiska författarskap,
likasom genom återblickarna i hans
Bekännelser o. s. v.
Den ryska allmänna stämningen känna
vi också genom samtidas vittnesbörd,
vi känna honom som vi skulle känna
en romanhjälte ända in i hjärtegrunden
af hans drömmar och önskningar.
Hoppets morgonsol lyser just nu öfver
det omätliga tsarriket, sedan Alexander
befriat de lifegna. En obestämd
sang-vinisk kamratkänsla och framtidsdröm
fyller de ungas bröst, man känner sig
färdig att bli ett folk, att kasta alla
klassåtskillnader öfver bord, och Tolstoi
har redan på sitt gods inrättat en skola
för folkets barn. I hans öron, likasom i
allas, ljuda mystiskt lockande Nekrassovs
ord: »Tig, hämndens och smärtans
sånggudinna, jag vill icke mera störa andras
sömn, vi ha förbannat tillräckligt» . . .
Och grefven tänker: Hvarför förbanna,
när man kan välsigna? Ännu ser han
detta fridens och välståndets rike blott
i dunkla konturer. Men den tanken
skall han tänka ut sedan. Ända från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
