Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Leo Nikolajevitsch Tolstoi. Af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritik — öfvermättnad, slöseri, fråsseri.
På officiellt språk fördömes ju allt detta,
men ser man nogare efter, är allt gjordt
för att underlätta de oförnöjsammes
framfart. Den store mannens hjältedyrkan
är vanligtvis en dyrkan af någon
eröfrar-barbar inom något område, som dyrkas
därför att han haft lycka med sig.
Lif-vets enkla men stora konst att glädja
sig åt, hvad man med sitt eget arbete
förvärfvat, anses som bevis på en lägre
natur. Man eggar sig till lifskampen
som till en ädel täfling. Och
nervositeten att slå rekord som slagskämpe,
diplomat eller millionär blir allt större
— konsten att bedraga under vackra
förevändningar står i allt högre kurs.
Sådan ungefär blir, från
fågelperspektivets synpunkt betraktad, Tolstois syn
på det närvarande samhällstillståndet.
Naturligtvis är synpunkten
känslomänniskans, som ej ser, att den abstrakta
lagen med alla sina fel och brister ändå
är ett skydd. Likväl innebär Tolstois
hufvudgrundsats den obestridliga
sanningen, att utan personlig moralitet eller
hjärta för medmänniskor den yttre lagen
är vanmäktig, och att samtidens historia
visar ett tilltagande kulturbarbari under
iakttagande af yttre former. Det kan
till och med ifrågasättas, om ej de högsta
styrande, de i eminent mening s. k.
samhällsbevarande intressenas naturliga
målsmän, helt enkelt våra statschefer, inför
de moderna förhållandena, som blotta
namnlösa ruttenheter af falhet och
lyclc-sökeri, någon gång i sann patriotism i
enrum sagt till sig själfva: Månne icke
statsmaskineriet håller på att gå sönder
och arbetar utan både olja och eld?
Man skulle, med andra ord, icke finna
det underligt, om samhällspelarna själfva
vore mera Tolstoianer än de kanske ana.
Hvarifrån skola vi då få hjälpen, menar
Tolstoi? Från en kraftutveckling af allmän
människokärlek och fridsamhet. Den
LEO TOLSTOI.
OLJEMÅLNING AF ILJA
JEFIMO-VITSCH REPIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
