Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kejsaren och klosterpriorn. Efter Gottfried August Bürger. Med 5 teckningar af J. A. G. Acke. Öfversättning af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och kan jag ej dessa tre spörsmål besvara,
så skall jag ej vidare prior få vara.
På åsna då skall jag dra rundt i hans land
och baklänges rida, med svansen i hand.»
»Ej annat!» genmälte Hans Bendix med löje.
»Var kaflugn, jag skall eder hjälpa med nöje.
Blott låna mig korset, och prästkappan med,
så skall jag ge kejsarn de rätta besked.
Fast ej af latin jag begriper ett jota,
skall likafullt katten ur tunnan jag mota.
Hvad I, herrar lärde, för guld ej förvärft,
det har jag för intet af mormor min ärft.»
*t/,c
Då skuttade glad som en killing prelaten;
Hans Bendix med kappan och priorornaten
vardt utstyrd helt ståtligt, och flux sig begaf
till kejsarn i borgen bak vallar och graf.
Där prunkar nu denne på kejsarestolen
i gyllne klenoder, som skina likt solen:
»Nu säg mig, herr prior, som uppskattningsman,
till hvad ni på öret värdera mig kan.»
»För tretti riksdaler man Kristus försålde,
och alltså värderar jag eder, I bålde,
till nio och tjugo riksdaler precis;
ty en daler mindre ni står dock i pris.»
»Poff», svarade kejsarn, »det får jag väl lida,
i furstliga stoltheten känns det dock svida,
ty aldrig jag trott — vid mitt kejsaresvärd! —
att jag ej var mer än en spottstyfver värd.
Nu skall ni uträkna och felfritt besvara,
hur fort jag till häst kan kring jordklotet fara,
och det får ej granna på minsta minut.
För er är väl det ock en lek att ta ut.»
»Ni uppstår med solen; om sedan ni rider
jämsides med henne allt som hon framskrider,
så vågar jag korset och kappan uppå,
att färden på två dussin timmar skall gå.»
»Ha!» skrattade kejsarn, »den hafren är goder!
Ni om eller men ger ju springarn till foder.
Den skälmen, som om och som men tänkte ut,
helt visst gjorde guld utaf agnar förut.
Men nu för det tredje: — håll tungan tillrätta,
ty annars jag lär uppå åsnan er sätta! —
Hvad är det jag tänker, som sannt inte är?
Men gör er med om och med men ej besvär!»
»Abbot i Sankt Gallen ni anser mig vara.» —
»På pricken! Men det är dock sanningen bara.»
— »Herr kejsare, tillgif, ni misstog er där.
Med förlof, hans fårdräng Hans Bendix jag är.»
»För fan! Är du ej min abbot i Sankt Gallen?»
skrek kejsarn som ner ifrån skyarna fallen,
och tillade genast så mild som ett vax:
»Men är du det inte, så blir du det strax.
Jag skall dig bepryda med ring och med krage;
på åsna kring riket din husbonde drage,
att han må sig lära cjuid juris förstå;
ty den, som vill skörda, han måste dock så.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
