Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Det hundrafemtionde häftet. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härtill svaras från redaktionens sida,
att enligt vårt förmenande den af de
nordiska nationerna, som förmår att både själf
upprätthålla en nationell odling och
tillgodogöra sig stamfrändernas, befinner sig i ett
kulturellt gynnsammare läge än den, som
icke begagnar sig af det sålunda erbjudna
tillfället till naturlig utvidgning. Ett större
Sverige, ett större Norge, ett större
Danmark på en gång, sträckande sig öfver
hvarandras områden och ändå gående hvart
mot sina särskilda mål — detta är väl i
korthet sagdt den s. k.
kulturskandinavismens uppgift, hvars sak det ligger oss om
hjärtat att gagna.
Bland de för förslaget gynnsamt stämda
insändarne ställer sig kaptenen U. von
Fei-litzen (sign. Robinson) tveksam med hänsyn
till utgången, men tillråder ett försök.
Alla öfriga insändare, som tillhöra
kretsen af Ord och Bilds intressenter och
medarbetare, yttra sig ifrigt för förändringen.
Så professor Ivar Bendixson, konstnären
Axel Borg, fru Sophie Elkan,
skriftställaren Tor Hedberg, godsägaren C.
Heller-ström, skriftställaren Alfred Jensen,
konstnären Georg Pauli m. fl.
Fru Karin Jensen f Lidforss skrifver:
Jag fick genast ett brinnande begär att göra
mitt lilla inlägg i den af er uppkastade
diskussions-frågan, rörande edra norska och danska bidrag.
Böra de af den svenska allmänheten läsas på
originalspråket eller ej ?
Det har sedan många år tillbaka kommit på
min lott att verkställa öfversättningar, och detta
arbete har alltid roat mig. Men det finnes
ingenting som jag mera afskyr än öfversättningar i
otid. Och dit räknar jag i främsta rummet
öfversättningar från danskan och norskan till svenska
och vice versa.
För mig — och här föreligger helt visst icke
något undantagsfall — är det en gåta, att de öfver
hufvud taget behöfva komma i fråga. Naturligtvis
ha väl många svenska barn läst Andersens sagor
på danska och Asbjörnsens sagor på norska och
verkligen förstått hvad de läst. Hvarför skulle
denna alls icke märkvärdiga förmåga — ty det
är fördom eller inbillning att danska och norska
är svårt — behöfva försvinna med åren? Man
börjar med sagorna och fortsätter med
ungdomslitteraturen eller hvad som tilltalar en mest. Jag
skulle vilja meddela en liten "erfarenhet från mina
skolflickår. Jag lånade af kamrater Ingemanns
romaner och »Nöddebo prestgård» — på svenska.
Så fick jag själf till julklapp dessa samma böcker
på danska — och fann dem vara så godt som nya
bekantskaper, oändligt mycket roligare än förut,
fastän jag knappast förmådde klargöra för mig själf
egentliga orsaken till förändringen.
Dessa öfversättningar i och för sig voro dock
troligen icke sämre än de vanligen förekommande.
Men låtom oss vara ense därom, att öfversättningar
från grannländernas litteratur oftare vårdslösas än
andra. Danska och norska är ju gu’bevars så
konstigt, att öfversättas måste det, men kvalificerad
att utföra en så pass »enkel» öfversättning anser
sig nog litet hvar. Därför får man ju också ofta
skåda sådant som »regnormar» och >sommarfåglar»
och andra märkliga företeelser inom och utom
faunan. Att nu icke tala om det praktprof, som
en mig närastående person, för resten icke obekant
som öfversättare, en gång lämnat till Göteborgs
Handelstidning, då han vid öfversättning ur en
Kristianiatidning af Pontus Wikner omtalade, att
Paulus blifvit biten på Malta af en uggla (Øgle =
huggorm). Jag tror dock, att den riktigaste
slutledning, som bör dragas ur det nyss anförda
varnande exemplet, är den, att personen i fråga var
svagare i sin bibliska historia än i det norske
Sprog.
Se vidare t. ex. på Carl Ewalds små kåserier,
som de senaste åren ofta lånats ur Politiken af
svenska tidningar. Hvar är det uddiga, det eleganta,
det epigramartade hos originalet? Borta, ersatt af
tam och beskedlig och flott kriasvenska, som knappast
blir pikantare af möjligen förekommande danismer.
Dessa senare stämplas åtminstone af uppsvenskar
som rena språkfel.
Så råkar man någon enstaka gång på en
öfversättning, gjord med pietet och språktalang, och
man erfar ett ganska starkt intryck äfven vid
läsningen på svenska. Men tränger sig då icke
samtidigt den bitanken fram: hur mycket sprödare,
vekare, innerligare skulle ej den lilla
stämnings-biten ha gjort sig på danska — hur skulle icke
käckheten, humorn, det lustigt groteska och
drastiska ha kommit till sin rätt än kraftigare på
norska! — Jag tror, att det måste vara så i de
allra flesta fall.
Det var i våras en filolog i Wien, som bad
mig en smula redogöra för de tre skandinaviska
språkens förhållande till hvarandra. När jag slutat,
sade han: — Öfversättningar från dessa tre språks
litteraturer inbördes behöfva således aldrig
förekomma? Landen äro grannländer, invånarne stå
på samma kulturnivå, språken äro nära besläktade,
och såväl folket som de, hvilka fått boklig bildning,
kunna godt och väl göra sig förstådda af hvarandra,
när icke den talade dialekten är för svår. — Jo,
svarade jag, det öfversättes tappert hemma hos oss.
Särskildt Ibsen vinner genom öfversättningen så
ofantligt mycket i klarhet och njutbarhet.
Nej, Herr Redaktör, låtom oss hädanefter få
edra norska och danska bidrag på originalspråket.
Bidragens författare komma att bli tacksamma och
belåtna, och vi svenskar — vi ha nu en gång en
i språkligt hänseende så ovanligt lycklig ställning,
med ett modersmål blott — att vi mer än väl
borde orka med att nödtorftigt lära oss våra
skandinaviska grannländers språk.
Från skriftställaren Carl G. Laurin
ingick följande uttalande:
I anledning af Ord och Bilds vädjan till sina
läsare angående deras åsigt, om danska eller norska
bidrag borde eller icke borde öfversättas, ber jag att
få säga, att min lifliga öfvertygelse är, att Ord och Bilds
publik bör med glädje se danska och norska i
tidskriftens spalter. Alla bildade svenskar — och till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
