Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk monumentalmålning. Carl Larsson: Gustaf Vasas intåg i Stockholm midsommaraftonen 1523. Af Karl Wåhlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA KORTVÄGGEN I NATIONALMUSET ÖFRE TRAPPHUS MED PROJEKTERAD FRESKOMALNING
AF CARL LARSSON.
sons studie nyligen varit utställd på
Nationalmuseum och frågan om dess utförande
diskuterats i pressen, har tidpunkten synts
oss lämplig att bringa en afbildning af
detta verk, hvilket intager en
framstående plats bland det myckna, som den lika
flitige och mångsidige som begåfvade
konstnären åstadkommit.
Bilden här ofvan visar hela den vägg,
å hvilken denna komposition skulle utföras.
Den skiljer trapphuset från »kupolsalen»,
som inrymmer en del af de större arbetena
af svenska konstnärer, däribland flertalet af
historiemålningarna. Nedifrån trappan har
man denna vägg framför sig, då man höjer
blicken. Öfre hälften af väggen, i höjd
efter dörrens öfverbyggnad, är reserverad
för målning, den nedre hälften utgör
bakgrund för museiföremål (för närvarande
af-gjutningar efter antiken) och kommer därför
att kvarstå enfärgad såsom nu.
I den ställning, i hvilken åskådaren
måste befinna sig till bilden, går dess
horisontlinje högt öfver hans hufvud, och därest
bildens horisontalplan ej föreställes höja sig
kraftigt bakåt, blir följden efter
perspektivets lagar den, att de figurer och andra
föremål, som icke befinna sig på
kompositionens ytterkant, efterhand måste bli till
mindre eller större del bortskymda af planet
och slutligen alldeles försvinna. Under
dessa omständigheter skulle hvarje
komposition på djupet blifva en kullerbytta bort
i det okända, och fordran på en
figurframställning i ett enda förgrundsplan
framträder med bjudande nödvändighet. Larsson
har haft ögat öppet härför och konsekvent
fasthållit härvid (man kan i detta
sammanhang erinra sig Mantegnas skrupulösa
sanningskärlek och lärda perspektivstudier i
liknande fall). Därigenom att bildens optik
öfverensstämmer med den plats den intager,
inträder en kraftig rumsverkan, det blir på ett
alldeles särskildt påfallande sätt högt till taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
