Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Albert Edelfelt. Ett konstnärsjubileum. Af Gustaf Strengell. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett barns LIKFÄRD, oljemålning. 1879. I samlingen Botkin i Moskwa.
hans konst och hans yrkesbröders och
de hvari olikheterna springa fram — se
där något som skriftställaren med sina
medel ännu kan behandla.
* *
•i*
Albert Edelfelts afgörande betydelse
för den finska konsten ligger främst däri,
att han brutit ned de trångt nationella
skrankor, med hvilka man omgärdat
denna och inom hvilka den hotade att
förtvina. Att han i trots af och i trots
mot den protektionistiska uppfattning i
konstfrågor, som vid hans uppväxttid
hos oss var rådande, i sin
konstnärsgär-ning allt ifrån början förfäktat ett
extremt frihandelssystem. Att han på en
tid, då luften stod tung och kvalmig af
inpyrd knutpatriotism och hemgjord
kammarfilosofi, slog fönstren upp — upp,
ut emot ’stora världen’. Albert Edelfelts
namn betyder hos oss en första — och
sedan oafbruten — kontakt med Europa;
genom honom kommer den unga, friska
konst, som sedan 1800-talets midt spirat
och vuxit stor och stark i Frankrike,
den moderna konstens rätta fosterland,
äfven vår undanskymda bygd till del.
Genom Albert Edelfelt har vårt folk
konstnärligt taget upphöjts bland nationernas
antal.
Den som ej själf upplefvat 60- och
70-talen får af J. J. Tikkanens arbete öfver
Finska konstföreningen* en god
föreställning om konstens dåvarande
status hos oss. De värsta tiderna voro
visserligen redan öfver, men dilettantismen
frodades ännu, och vid utställningarna
gjorde sig medelmåttan bred. Men
kritiken — ehuruväl den ej mera i
samma grad som förr rosade allt — hade
fortfarande för flertalet
’oljefärgsmål-ningar’, huru ömkliga dessa än voro,
mindre tadel än beröm. Ej ens den
nedslående utgången af de finska
konstnärernas deltagande i den nordiska
industriutställningen i Stockholm
sommaren 1866 hade kunnat bibringa
entusiasterna en riktigare syn på tingen; det
föga milda bedömande, som därvid kom
»våra artisters bästa arbeten» till del,
* J. J. Tikkanen: Finska konstföreningen
1846—1896. H:fors 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
