Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Albert Edelfelt. Ett konstnärsjubileum. Af Gustaf Strengell. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kantelespelerskan paraske. handteckning. 1893. Tillhör herr Karl Wåhlin\
det sagda innebar blott ett
konstaterande af faktum. Han är målaren
framom allting annat — hvilket icke hindrar,
att han är vår mest genombildade
konstnär, med en bildning både nedärfd och
förvärfd. Jag menar blott, att han i sin
konst i regeln står iakttagande, att där
ständigt är ett afstånd mellan honom och
modellen, att denna alltid (eller oftast)
för honom är sujet.
Denna litet kyliga, lugnt och
lidelsefritt annoterande konstnärliga objektivitet
är väl äfven orsaken till, att de försök,
Edelfelt gjort inom det religiösa måleriet
ej slagit fullt väl ut. Han kan nå upp
till en blid innerlighet i sina
madonnafigurer, och hans änglar äro ljusa,
ungdomligt älskliga ungmögestalter, men med
blott det himmelska återsken öfver
dragen, som hör samman med lifvets vår.
I hans Kristus är det äfven saktmodet,
mildheten och godheten som lysa fram.
Men för starkare och djupare
känslostämningar äger han i allmänhet ej ut-
tryck. Hans Magdalena har trots tårarna
ej tillräckligt af ångern,
ruelsen,förtvif-lan och hoppet, hvilkas hvirfvelvindar på
en gång resa vågorna i den sköna
syn-derskans själ. Endast en gång har han
på detta område pejlat bottenlöst djup.
Det är i Jungfru Maria i Rosengård, eller
kanske i än högre grad i en förstudie till
denna målning. Detta blekakvinnohufvud
med den i smärtsam föraning skälfvande
munnen och de stirrande, långt bortom
det närvarande skådande, förgråtna ögonen
står nästan ensamt i Edelfelts produktion.
Tyvärr! är man frestad att utropa. Dock
nej — hvarför klaga? Edelfelts lifsgärning
är så rik, att man blott med tacksamhet
kan tänka på densamma; låt vara att
det finnes andliga marker, där andra rört
sig med större hemortsrätt än han. Han
betydelse minskas ej däraf, att hans
konst-närsbröder i en del afseenden brutit ny
jord.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
