Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Albert Edelfelt. Ett konstnärsjubileum. Af Gustaf Strengell. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖJUNGFRUN. OLJEMÅLNING. 1897. Tillhör Museum i Philadelphia.
målningar känslan af att de äro gjorda
af en konstnär, hvilken, icke naturbarn
själf, betraktar landet med stadsbons
eller den adlige junkerns ögon; också
framställa hans landskap gärna odlad
eller åtminstone befolkad bygd, inom
civilisationens råmärken. Jorden är ej
för honom den karga, stränga allmodern,
af hvars sparsamma gåfvor vi lefva, och
hvars magra tegar vi måste bruka i vårt
anletes svett. Ej heller naturmystiken
finner man i hans bilder. Galléns
inlands-scenerier visa vildt romantiska obygder,
där skogen kläder höjderna tät och
ogenomtränglig som raggen på en björnfäll
och en enslig skogssjö blänker fram
ur dunklet, hungersjukt och dystert som
ögat på en ulf. Det är en natur från de
första skapelsedagarna, före människans tid.
Tysta och högtidliga hålla furorna vakt
kring hemligheter, som de dölja i sin krets.
Hackspetten knackar tidens gång med sitt
metalliska pickande, och vallgossen, som
i underliga, dystert vilda tongångar
blå-Ord och Bild’ 13 :e arg.
ser i sin näfverlur, verkar äfven han mera
som ett naturväsen, genom hvars mun
ödemarken ropar ut sin kväfda längtan
och sin dunkla skräck. Hos
Järne-felt spårar man en annan skiftning.
Landskapet blir i hans bästa bilder ett
be-själadt väsen med nästan mänskliga
känslor och drag. Och i sin stora duk från
Pielisjärvi ger han ännu mer: i en
sammanträngd formulering hela sitt lands
karaktär. Denna ödsliga utsikt med de
sved-härjade höjderna och sjön liggande
spegelblänk under tunga, hopade kvällsskyar
är, med sitt förfrusna svårmod och sin
handlingströtta apati, ett monument
öfver våra dagars Finland.
Men — opartiskt betraktadt är det
endast en heder att vara sig själf.
Kännande sin begränsning, har Edelfelt, oafsedt
en del — och då oftast felslagna — försök
i för honom främmande riktningar, i
huf-vudsak förblifvit stående på den
position, han en gång intagit, och hans verk
företer därför också en i våra dagar rätt
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
