Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördes fint och vårdadt samt med
sympatisk röst af den unga sångerskan fröken
Ebba Björkbom. Hennes stämma torde
kunna komma att, särskildt i höjden, vinna i
klang, föredraget att fördjupas och stegras.
Konsertföreningen har gifvit en konsert
under anförande af den finske tonsättaren
Armas Järnefelt, de öfriga under ledning af
sin ordinarie dirigent, herr Tor Aulin. Vid
den förstnämnda konserten utfördes
symfoni n:r 2 af Jean Sibelius, »Korsholm»,
symfonisk dikt, och sånger af Järnefelt samt
tvänne kompositioner af Mozart.
Vid en första bekantskap förefaller
åtskilligt i Sibelius’ nya symfoni abrupt,
disharmoniskt, vildt och bizarrt, men Sibelius
har alltid något att säga, han gör detta på
ett originellt sätt, och där är stark stämning
i hans arbeten.
Ett och annat i symfonien tedde sig
oklart och dunkelt, men detta berodde
antagligen mest på bristande fulländning i
utförandet.
Är det månne bilder från Kalevala som
här omsatts i toner, är det personliga
upp-lefvelser och själsstrider som återgifvas,
eller sjunger han om sitt land, dess
minnen och förhoppningar, dess sorg och dess
brinnande frihetslängtan?
De unga finska tonsättarna hafva —
såsom jag å annat ställe förut framhållit —
starkare kanske än de flesta andra länders
kompositörer i vår tid känt behofvet af att få
och lyckan af att kunna gifva uttryck åt hvad
som rör sig i deras inre, i det språk, som förstås
öfverallt, där bildade människor finnas, det
språk, som inga maktbud kunna förvanska
eller förbjuda och som bär bud öfver hela
världen om att deras folk lefver. Fyllda
af sin uppgift hafva de gått att i toner
väfva samman bilder och sagor ur sitt folks
lif och att på grundvalen af de nationella
myterna tolka dess strider, dess tålamod
och dess förtröstan. Öfver lidandets och
sorgens ram hafva de med manliga händer
spännt sin väf, med urgamla melodier till
inslag, af trådar som tvinnats hop af oro
och bekymmer. Men de hafva gått till
värf-vet för sitt folks och sitt lands ära, och på
den mörka bottnen skönjas öfverallt de blå
och hvita färgerna, mellan hvilka
oförstörbara ideal och ljusa förhoppningar skymta
fram.
Det ligger nära att antaga, att det är
Finlands nutida öden som gifvit upphof
Ord och Bild, ij:e årg.
äfven till Sibelius’ symfoni. Och man
tycker sig höra, hur musiken i första
allegret-tot talar om lyckliga tider i den älskade
hembygden, under det att andantet klagar
i bitter sorg öfver onda hemsökelser. I den
vilda scherzon ljuder förtviflan öfver det
närvarande och pulserar den våldsamma
oron för hvad som komma skall. Men
scherzot leder omedelbart in i finalen, i breda
drag — ehuru nu omgestaltadt eller
om-vändt — uppträder hufvudmotivet ur
första satsen bådande andra tider, och det
är ej heller förkrosselse eller undergång utan
upprättelse och triumf som symfoniens slut
förkunnar.
Järnefelts symfoniska dikt »Korsholm»,
förut uppförd härstädes vid finska orkesterns
konserter under anförande af kapellmästaren
Kajanus, är en välklingande, mycket
populärt hållen tonsättning. Den målande
skildringen med en dyster, balladartad inledning,
med folkliga motiv och krigsskildringar
af-ser att utgöra ett förhärligande af
kristendomens införande i Finland. Som
huf-vudmotiv har kompositören användt en äldre
hednisk melodi och ett mot densamma
kontrasterande koralmotiv, nämligen »Vår
Gud är oss en väTdig borg». I krigslarmet
förnimmas rytmerna från finska
krigsmar-scher. Jämte den symfoniska dikten
uppfördes äfven sånger vid piano af Järnefelt,
vackra, välgjorda sånger, hvilka, förträffligt
27
Fot. Karl Anderson, Kristiania.
CALLY MONRAD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
