Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre än 60 upplagor af
detta skådespel utkommit på
tryck, öppnade gästspelet. Det
etthundraåttiotvååriga stycket
hör till de ytterligt få
klassiska komedier, som fortfarande
äro verkligt roliga. Tiden är
eljes mycket omild mot
kvickheter. Här i Sverige torde
man, då pjesen förut gafs,
mest gladt sig åt det myckna
supandet och pryglandet,
slutligen åt de många verkliga
roligheterna, och i de yttersta
af dessa dagar blef det
rörande hos den misshandlade
mannen ett värde hos
skådespelet, som Baron Holberg väl
skulle varit den förste att
häpna öfver. Han sammanfattar sin
ståndpunkt i slutorden (kanske
nu för tiden vemodigt
upprepade af motståndarna till den
mäktiga danska vänstern).
Vi derfor Övrighed fra Ploven mer
ej tage;
Gör Bonde til Regent som udi for
dum Dage,
Thi gamle Griller, hvis man fulgte
derudi,
hvert Herredom maaske faldt hen i
Tyranni.
Jeppe var en
mönsterföreställning i många afseenden.
Uppsättningen och möblerin-
HERRAR OLAF POULSEN OCH H. HOFMAN SOM JEPPE OCH JACOB ~en gom ejjeg uncler deSSa
I »JEPPE PAA BJERGET». r.. * .• • •• i i • , n •
forestallnmgar i omklig tarnig-
Det var den sunda, pietetsfullt vårdade het öfverträffade det mesta jag sett, och som
traditionen, lyckan att äga en gammal natio- var lånad från Stockholms teatrar, var undan-
nell repertoar, som gjorde oss mest afund- tagsvis i denna pjes skaplig. Då detta är sagdt,
sjuka. Vi äga själfva goda, ja framstående återstår blott att konstatera förträffligheter.
skådespelare men ingen gammal och näs- Äfven den minsta biroll — Ridefogden med
tan ingen ny dramatisk litteratur. Danskarna sin mask af hårdhet och grymhet, Eriks kry-
åter ha, jämförda med norrmännen, gan- pande slyngelaktighet — allt var stilfullt och
ska klena moderna skådespel men dock så inarbetadt i helheten. Sällan får man på tea-
pass många bra, att en kunglig teater har tern se något så hemskt gripande som sce-
råd med den lyxen att spela den sämre nen mellan Jeppe och Jacob. Olaf Poul-
hälften. Så god råd har ej vår kungliga sen och Hofman stodo fullt värdiga mot
teater, den måste spela de få bra. Detta hvarandra. Jeppe trampande och vaggande
om det moderna. I Holberg, som måste som en gammal björn med ring i näsan,
ses och ses gifven af den kungliga danska gående krokbent, som redan den berömde
teatern, har Danmark en ovärderlig skatt. Lindgreen plägade, hvilken 1805 uppträd-
En viss tradition tyckes vara nödvändig de i rollen, och Jacob, den ur galgen ty-
för god scenisk konst. värr nedskurne, socknens fördärfvare, tärd
»Jeppe paa Bjerget», af ålder känd och af sjukdom och blek aflaster. — I säng.
älskad i Sverige, där under årens lopp ej kammaren hade man önskat en ståtlig barock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
