- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
427

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säng med gyllene amoriner, i basun
förkunnande den älskog och de drömmar, som
doldes bakom den fjäderbuskprydda
sänghimmeln, men som det var speladt glömde man
snart allt annat, hvilket ej bevisar, att en
stiltrogen uppsättning är likgiltig. Olaf
Poulsen, den mest betydande komiker jag
sett, gjorde ett under af fullödig Jeppe.
Hans rasande spritbegär, hans feghet och
kanske främst hans uppvaknande till
maktkänslor, då ögonen spelade som på en
ilsken fargalt, eller då hans tröga hjärna
började fatta sammanhanget mellan hans
klunkande och trumpeternas skålfanfarer, allt
var förstarangskonst, och om han först då
hans ögon omtöcknades af dödsfruktan blir
rörande, då haft säger sitt farväl till sin
svarta katt och till dottern Marthe, »hans
Öjesten», och tackar »Stude, Faar o g
Svin» för »godt Kompagni», så förefaller mig
just denna Olaf Poulsens uppfattning vara
mest öfverensstämmande med textens
mening. Det knöliga och djuriska hos Jeppe
bör vara öfvervägande och det rörande en
dast då och då skymta fram.

Som en frisk fläkt från ängens klöfver
kom Ridefogdens hustru, fru Neiiendam,
storskrattande in på scenen i sin trefliga
danska bonddräkt. Här fick man göra en kort
men desto mer angenäm bekantskap med en
skådespelerska, som utom sin betydande
konst sitter inne med eller rättare frikostigt
utdelar en kärnsund vitalitet.

»Erasmus Montanus» blef en svår
med-täflare till Jeppe. Äfven här glänste Olaf
Poulsen i Per Degns roll. Detta är
topppunkten af komik, och man förstår, då man
ser hans rödblåa ansikte, denna saftiga
rödbeta med sin tupptupé och sin
lärdomshögfärd, att äfven det rent komiska kan
vara något verkligt betydelsefullt. Vill någon
se den absoluta belåtenheten här på jorden,
kan man hänvisa till Per Degn, då han af
gubben Berg blir bjuden på två supar.
Efter den andra befinner sig klockarens
organism i fullständig jämvikt, och detta anger
Poulsen genom att först med handen
vidröra ryggtaflan och sedan lätt trumma sig
på det utspända bröstet, liksom för att
konstatera sin njutande kroppslighets volym.
Då han håller på med tilltugget, kommer
det från hans tacksamhets och lärdoms
höjder: bröd heter på latin Panis; fint bröd
Panis finis. Denna lilla obetydliga scen
växte, tack vare Olaf Poulsens snille, ut till

■. - ’

. 4! -

hot. G. Lindström, Köbenhavn.

JONNA NEIIENDAM.

något oförgätligt. Herr Neiiendam var en
alldeles förträfflig Erasmus. Öfverhufvud
lider figuren af en viss oklarhet, och
Holberg gör åskådaren ännu osäkrare genom
den obehagliga slutakten. Erasmus har rätt
men får orätt; detta är tragik, hur löjlig
Erasmus än är. Briljant spelades, hur
häpnad, förargelse och löje blandades i hans
lärda hufvud, då klockarens gallimatias och
sammelsurium tages som allvarliga motskäl
af den okunniga publik, som Erasmus tänkte
så lätt förvåna. Stycket lider som sagdt
af en viss oklarhet, i det att Holberg å ena
sidan skämtar med den klassiska
halfbild-ningen, den löjligaste och intill senare
tider vanligaste af all halfbildning, och å
andra sidan låter Erasmus försvara sanningen
mot vidskepelsen och bli lika skamfilad för
den »ogudaktiga» satsen att jorden är rund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free