- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
430

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fot. Peter Elfelt,
CLARA RASMUSSEN.

fasoner gjorde mången, som beundrat
hennes oöfverträffliga framställning af fina gamla
gummor, nedslagen. Det är tråkigt att
nödgas slå af på sin beundran. Åldern
kan hos en mycket stor skådespelerska
ursäktas — ibland —, men ett hysteriskt
spelsätt gör äfven den välvilligaste åskådare
till slut missnöjd. Dock måste rättvist
erkännas, att den högt begåfvade, tekniskt
skickliga skådespelerskan äfven under detta
gästspel hade ett par ypperligt utförda roller.
En af dessa blef gamla fröken Urania Rabe,
där den åldrade rösten, som verkar så
skärande pinsam i de yngre rollerna, blef
ett plus. Skådespelet »Det gamle Hjem» var
eljest det svagaste af de två
Esmann-pje-serna, men räddades, utom af fru Hennings,
som här också hade hittat på ett nytt mycket
verkningsfullt, briljant genomfördt sätt att
röra sig, af herr Mantzius’ fina gubbroll

och af Olaf Poulsen med sin
roliga replik »det rummer mere»,
typisk för hans världsfamnande komik.
I denna pjes var dock den
gedigne skådespelaren herr Jerndorff
aftonens hjälte. Det var en
detaljrik men till full enhet
genomarbetad prestation. Theodor Rabe
var en halfgammal ungkarl,
bort-pjollrad och svag, olycklig öfver att
alltid ha hållits på sidan af allt af
sin viljestarka syster Urania. Hans
fjantighet och hjälplöshet fick af
denne ovanligt intelligente
skådespelare en tolkning, som man sent
glömmer. Af större värde än
denna famlande pjes, som söker ställa
allt tillfreds och ej vågar dra ut en
enda konflikt i dess konsekvenser är
»Den kjære Familie», som till sin
inre läggning visserligen är af samma
beskedliga art, men som i alla fall
är ojämförligt mycket roligare.
Innehållet är kändt från den tid, då
Dramatiska teatern med framgång
uppförde skådespelet. Det är
mycket sällan man får se ett galleri af
så förstklassiga salongstyper, så
sam-höriga och dock så olika, talande
och rörande sig med ett sinne för
nyanser, som gjorde deras enklaste
konversationer och grupperingar till

Köbenhavn. _ ° ® ..

en verklig test tor ora och oga.
Olaf Poulsens trygga bonhommie
var lyckad, det var samvetsfriden
efter väl betaladt arbete. Många ville in i
»den kjære Familie», men nu återstod blott
en dotter att placera. En af dessa épouseurer,
grefve Maagenhjelm, en korrekt herre, som
tyvärr hade pomada också inuti hufvudet,
spelades utmärkt af herr Neiiendam, som
funnit en lyckad typ för den högtidliga
tomheten. Hans medtäflare, en nosig judisk
affärsman, som med hela sin begåfvade ras’
energi sökte moderera sin obehaglighet,
framställdes af herr Hofman på ett sätt öfver allt
beröm. Ett skratt, som öfvergick i en
hark-ling, en råhet, som slog ut i full blomma vid
första lägliga tillfälle, allt var taget på
kornet, och dock utan att tränga sig fram på de
andras bekostnad. Detta fel begick däremot
fru Hennings, om också något mindre
stötande här än i »Hjælpen». Fru Emma
Thomsen hade den unga flickans mycket
obetydliga roll. Jag hade hört berättas att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free