Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det ryska förvisningsväsendet och straffångarna i Sibirien. Af J. Stadling. Med 10 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ransakning och dom, och sedan ett par
decennier hör det till sällsynta undantag
att en politiskt misstänkt persons eller
en sekterists sak göres till föremål för
rättslig behandling, utan den afgöres i
regeln »på administrativ väg». Det är
lätt att förstå, hvilket spelrum härvid
lämnas för intrigen och den personliga
hämnden etc....
Det växande missnöjet både i Sibirien
och i europeiska Ryssland öfver det
olycksbringande förvisningsväsendet har
under de senaste femton åren framkallat
upprepade halfofficiella
tillkännagifvanden om dess förestående snara afskaffande,
tydligen i afsikt att lugna sinnena. Den
10 juni (g. s.) 1900 utfärdades också en
ukas om förvisningsväsendets
inskränkning (i den västerländska pressen
oriktigt framställd såsom innebärande dess
omedelbara afskaffande) och gående ut
på dess slutliga upphäfvande. Enligt
bestämmelserna i denna ukas skulle,
sedan den trädt i kraft, ingen deportation
vidare äga rum till Sibirien, utan
endast till Sachalin, som fortfarande skulle
förblifva deportationsort, »samt till sådan
ort inom Sibirien, som i en framtid kan
komma att utväljas för sådant ändamål».
Det sibiriska fastlandets befrielse från
deportationen skulle ernås 1) genom att
inskränka bykommunernas rätt att förvisa
sina medlemmar, 2) genom att för vissa
kategorier af brott, hittills belagda med
förvisningsstraff, inrätta tvångsarbete eller
fängelsestraff i förening med straffarbete,
samt 3) för andra kategorier af
brottslingar inrätta deportationsorter inom
andra delar af riket än Sibirien.
Men ukaser eller förordningar, om
också utfärdade af alla ryssars
själfhärskare, äro icke tillräckliga för att
inom det europeiska Ryssland skapa
straffanstalter, som kunna mottaga den
årliga ström af straffångar, uppgående
till 20,000 à 30,000, som sändes till
Sibirien. Det europeiska Rysslands
fängelser äro redan öfverfulla, och
deportationen till Sibirien har snarare till- än
aftagit, sedan nämnda ukas utfärdades.
Detta gäller särskildt förvisningen af
politiskt misstänkta och förmenta
politiska förbrytare. Enligt en officiell rapport
blefvo sålunda under år 1901 ej mindre
än 5,742 politiskt misstänkta personer
arresterade, af hvilka största delen
deporterades. Sakkunniga personer anse
likväl denna siffra innefatta endast en
ringa bråkdel af det verkliga antalet,
alldenstund justitiedepartementet endast
till namnet utöfvar någon kontroll öfver
häktning och ransakning af politiskt
misstänkta, hvilket åliggande är helt och
hållet öfverlämnadt åt gendarmeriet, som
under det öfver största delen af
tsarriket rådande belägringstillståndet äger
rätt att utan vidare fängsla och förvisa
hvem det behagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
