Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En japanskas bikt. Bearbetning från japanskan. Af André Bellessort. Öfversättning från det franska manuskriptet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde herr Ichiyama för första gången i
sin roll af familjens öfverhufvud och höll
då följande lilla tal till mig.
— Eftersom du gått in på att bli
min hustru, så önskar jag dig
välkommen i ditt nya hem. Jag vet, hur varmt
din mor älskat dig och hur hon omgifvit
dig med ömma omsorger, och jag är ej alls
förvånad öfver, att du känner det vemodigt
att lämna ditt hem. Men min mor är
god, och hon kommer ej att sätta ditt
tålamod på för hårda prof. Jag är ej
förmögen som dina föräldrar, men om
också mitt hem är enkelt, så hoppas jag
dock, att du ej skall behöfva sakna
något, och jag vill och skall så småningom
bli rik genom mitt arbete. Haf tålamod
med mig under några år, och jag törs
lofva dig gladare dar.
Denna välkomsthälsning föreföll mig
komma från en praktisk och intelligent
man, och jag svarade därför:
— Fastän jag endast är en
ofullkomlig varelse, så vill jag likväl försöka att
vara er till behag.
Jag har lust att bita mig i tungan
ännu i dag vid minnet häraf, men jag
tänkte ej på hvad jag sade, och för
öf-rigt kunde man ju ej gärna svara på
annat sätt.
På sjunde dagen efter mitt giftermål
gjorde jag, som brukligt är, ett besök
hos mina föräldrar och låg kvar öfver
natten i deras hem, som ju ej längre är
mitt, men som jag dock alltid kommer
att anse som mitt verkliga hem. Herr
Ichiyama gick med mig och stannade
ända till frampå kvällen. Så snart han
vändt ryggen till, omringade mina
föräldrar mig och öfverhopade mig med
frågor om min man, om min svärmor,
om hvad som händt under denna
oändligt långa vecka. Jag berättade för dem
om min resa.
-— Ack! utropade min mor, det måtte
vara en intressant trakt!
— Det där låter godt, sade min far.
Ichiyama är en präktig karl.
— Ja, du har haft tur, Io, återtog
min mor, och nu äro vi lugna för din
framtid.
Fruktan att störa och fördärfva
deras glada belåtenhet hindrade mig att
afslöja för dem min innersta tanke.
Dagen därpå, då jag måste återvända
till mitt nya hem, kunde jag ej besluta
mig för att begifva mig i väg.
— Skynda dig, sade min mor, jag
vill inte, att din man skall tro, att det
är jag som håller dig kvar.
Jag var tvungen att gå, men då jag
väl kommit utanför dörren, kände jag
mig så beklämd, att jag började gråta.
Min mor märkte det.
— Hvadför något! sade hon. Tänk
att vara så barnslig och oförståndig, stora
flickan på sjutton år! Hvad tror du,
att din far skulle säga, om han såg
det?
Hon försökte att banna mig, men
hennes ögon voro fuktiga, och hennes
ansikte blef lika sorgset som mitt. —
Hos Ichiyamas hafva de ingen
tjä-narinna, utan min svärmor kokar själf
riset, och jag kan naturligtvis ej se henne
arbeta och stå där med händerna i
ärmarna. Som flicka var jag ej ofta ute
i köket. Jag gick endast dit, när min
far hade någon bjudning, för att värma
sake’n åt gästerna eller för att, vid den
tid då körsbärsträden stå i blom, baka
en kaka af ris och hvita bönor. Nu
däremot får jag hämta vatten, skura
grytorna och diska fat och tallrikar.
Trots sina femtio år, är min svärmor
uppe och i arbete före solen och sköter
själf alla hushållsbestyren. Jag är
snarare i vägen för henne, än jag är henne
till hjälp.
— Lämna det där, säger hon, det
är bättre, att du sysselsätter dig med
din sömnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
