Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansen som bildande konst. Af Albert Dresdner. Öfversättning från författarens manuskript. Med 26 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande söka fastslå, hvad som i
densamma är nytt och hvilka följder den
möjligen i en framtid kan få.
Miss Duncan har då först och
främst brutit med den traditionella
balettkostymen. Ingen kort kjol, inga
trikåer, intet snörlif. Hon dansar med
bara fötter, naken under den löst
sittande dräkten, som alltefter
framställningarnas art draperas som tunika
eller mjukt inhöljer kroppen ända till
fotknölarna. Huru betänkligt måste
ej detta förefalla hvarje
sedlighets-ifrare, så mycket mer som allmänna
meningen enstämmigt förklarar Miss
Duncans danser kyska. Jämförda
med våra balettdansösers
prestationer förefalla de också rent af älskligt
jungfruliga och oskuldsfulla. Ty ej
ens den mest graciösa dansös kan
få oss att glömma den vanliga
balettkostymens onatur, smaklöshet och
oanständighet, lika litet som man
skulle kunna göra det genom att
skarfva till en half meter tyg.
Den unga amerikanskans uppslag
var djärft, men betydelsefullt. Hon
har visat, att den dräkt, som för
dansen är naturligast och mest lämplig,
äfven är den som verkar mest
oskuldsfull.–-Och i en tid då det jämsides med
lögnaktigt pryderi råder en slags
omedveten skamlöshet, som låter societetens
och hofvets damer genom en »pikant»
förening af nakenhet och antydande
fördöljande prisgifva sig till beskådande,
har den amerikanska danserskan beredt
en afgörande seger åt oskuld och natur.
Ännu är väl ej den vanliga balettkostymen
förkastad, men den är dock nu en gång
för alla dömd.
För det andra har miss Duncan
öppnat våra ögon för möjligheten af
att utvidga dansens område — hvilket
ju under nyare tid varit ytterligt
be-gränsadt.
De danser, som i forna tider
utfördes till gudomens ära, återfinnas nu
endast här och där som processioner,
och i det offentliga lifvet spelar dansen
ej längre någon roll. Vi äga inga
seger- eller vapendanser, inga krigs- eller
fredsdanser. Visserligen händer det
någon gång, att man med stor möda och
tvifvelaktig framgång inöfvar
gymnastiska lekar eller en fackeldans — men för
ministrar är det komprometterande.*
* Ett intressant exempel omtalas emellertid
på att dansen ännu i våra tider ägt samband
med det politiska lifvet. Den i september 1876
öppnades Guipuzcoas Juntas Generales i San
Sebastiano med dans. Nitton deputerade och
nitton damer ur de högsta samhällsklasserna
dansade där på torget Escudantza eller hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
