Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dansen som bildande konst. Af Albert Dresdner. Öfversättning från författarens manuskript. Med 26 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSÖSENS PAKLÄDNING. TECKNING AF J.-L. FORAIN.
blott vill tjäna en ofruktbar esteticism,
ej blott äga betydelse för den passivt
njutande delen af människosläktet, måste
den hos barnet söka utveckla det som
är all konsts innersta väsen och kärna
— lust och förmåga att själf skapa.
Estetisk uppfostran skulle sålunda
komma att betyda väckande och
utveckling af barnets estetiska aktivitet. Och
aktiva krafter och lust att bruka dem äger
hvarje barn i en förvånansvärdt hög grad
af naturen; man måste verkligen
betydligt hämma, missleda och undertrycka
dem för att få dem så förkrympta som
de nu vanligen äro. — Det material,
som närmast erbjuder sig för barnets
skaparkraft, är dess egen kropp.
Barnet lär sig kroppens språk, innan det lär
talets. Det nyttjar sin kropp för att
åskådliggöra och förvärfvar snabbt en
öfverraskande rikedom af ypperligt
uttrycksfulla åtbörder och rörelser.
Conrad Lange har nyligen fäst vår
uppmärksamhet på denna barnets
skådespelar-förmåga, skulle man kunna säga, och
påpekat dess betydelse för leken. Denna
naturens fingervisning bör ej förbises af
en estetisk uppfostran, som vill vara or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
