- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettonde årgången. 1904 /
607

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Före gryningen. Af A. C. Swinburne. Öfversättning af Karl August Hagberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRE GRYNINGEN.

Af A. C. SWINBURNE.

O lif! om hetare du brunne,

o jord! om årens tyngd försvunne,
två ljufva ting i världen vunne
ett ljufvare behag:
vår lust, en rotlös blomma bruten,
vår kärlek, nu i skuggan njuten,

— en lust, som varar för minuten,
och kärlek för en dag.

en enda glädje, värd att vinna,
en tråd i lifvet, värd att spinna,
en synd att synda, ljufva kvinna,
af allt sitt hjärtas grund;
att vyssa dig, tills du har somnat,
att kyssa dig, tills du har domnat
och fått ditt mått af lust fullkomnadt,
om möjligt, ljufva mund;

Från aftonsång till dag, som bräcker,
när maj till lifvet juni väcker,
den stund, som kärlek varar, räcker
med alltmer mattad glöd.

Ty kyss på kyss hör upp att leka
och tröttnar på att läppar smeka,
som vändas bort och bli mer bleka
än lif, som anar död.

Blott ett är oss förunnadt blifvet,
ack! endast detta gaf oss lifvet:
ett brott, för ljuft att bli tillgifvet,
för kort att ångradt bli;
att älska, glamma och att glöda
och att i lek och löje löda
af sol och skum de bojor spröda,
som minnet fjättras i;

att jaga kärlek, som sig gömmer
bland knopp och blom, dem våren
tömmer

kring kinder och kring barm, som
drömmer,

kring armar och kring hals;
att säga blygseln — låt oss vara! —
och dygden — du är jämt i fara! —
och synden — kyss mig, kyss mig bara!
och du är synd ej alls —;

att känna själen darra, bäfva
för pulsar, som sig stormigt häfva,
då suckarna hvarandra kväfva

och kind mot kind är böjd,
då läppen aldrig trötthet känner,
och handen likt en flamma bränner,
och då sitt nät begäret spänner
att fånga fågel Fröjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free