Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dorothea von Zettwitz. Af Adam Lewenhaupt. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde i lifvet och utan en vän att förtro
sig åt. Sällan kom från den värld, där
hon förr varit den firade furstinnan och
för hvilken hon nu var död, någon
underrättelse till denna aflägsna landsbygd,
där hon lefde som ett nådehjon hos
främlingar. Emellertid fick hon en dag höra
att en annan svensk i brandenburgsk
tjänst, grefve Nils Julius Lewenhaupt,
geheimeråd hos hennes son och hofchef
hos hennes sonhustru, var på besök i
Sverige, där han var ägare till godset
Stäflö nära Kalmar. Han var i ett föga
lyckligt äktenskap förenad med en
syss-ling till den stackars Dorothea,
Wild-och Rheingrefvinnan Wilhelmina Louise
af Salm-Grumbach, som i flera år bebott
nämnda egendom, under det mannen i
allmänhet vistades i Tyskland. Hon skref
då ett bref till honom, som hon trots
sträng bevakning lyckades få afsändt.
Med anledning häraf tog Lewenhaupt
vid sin utresa en lång omväg för att
enligt hennes begäran få ett personligt
sammanträffande. Ehuru öfverstinnan
Wrangel på allt sätt sökte hindra det,
lyckades de dock slutligen få ett samtal
mellan fyra ögon. Han blef då helt
förfärad att se henne böja knä och anropa
honom som sin räddare. Hon
beklagade sig bittert öfver sitt hårda öde.
Han måste lofva att framlämna ett bref
till hennes son, som efter sin faders död
var regerande markgrefve i Bayreuth,
och att göra honom en sannfärdig
berättelse om hennes belägenhet. Ett löfte
som Lewenhaupt vid sin återkomst till
hofvet i Bayreuth också samvetsgrannt
uppfyllde. Markgrefve Fredrik af
Bran-denburg, nu en 40 års man och sedan
tjugo år tillbaka gift med Fredrik den
stores syster, var i likhet med sin svåger
på Sveriges tron en välvillig, men på
hufvudets vägnar skäligen enkel person.
Han kom i stor förlägenhet hvad han
skulle göra. Till Tyskland hvarken ville
eller kunde han återföra sin mor.
Därför var den i faderns testamente uttalade
förbannelsen ett hinder. Lewenhaupt
erbjöd sig da att gifva henne ett hem på
sin egendom Stäflö, ett förslag som
mark-grefven genast och med synbar
tacksamhet antog. Lewenhaupt skyndade att
underrätta sin hustru härom, bad henne
mottaga den olyckliga furstinnan som en
väninna, men med strängaste
bibehållande af hennes nödtvungna incognito samt
lät med sina egna hästar och en bekväm
vagn hämta henne till Stäflö. Det var
i oktober 1751.
Hon underrättar Lewenhaupt om sin
ankomst med följande ord: jag kan icke
underlåta att meddela Eder, att jag Gud
vare lof och pris är lyckligen ankommen
till min värdaste grefvinna, som mottagit
mig med så mycken godhet och kärlek,
att jag inte nog kan tacka Gud, som
ledt herr Grefvens hjärta att förbarma
sig öfver mig i mitt betryck. Jag tviflar
ocksa icke att Gud den allrahögste, som
så lyckligt börjat detta verk, skall till
sin ära föra det vidare. Nu vill jag
endast berätta att ingen vidare olägenhet
kan komma från öfverstinnan Wrangel.
Jag måste dock äfven härmed meddela
herr Grefven, att jag är i ett slätt
tillstånd. Jag har inga penningar, och med
mina kläder och mitt linne är det så
uselt beställdt som det är möjligt.
Efter nu herr Grefven tagit hand om mig,
så beder jag att herr Grefven ville
riktigt berätta mitt tillstånd för min
värdaste käre son, så kan herr Grefven
måhända utverka min sons befallning att
öfversända det lilla min hjärtans käre son
unnar mig, så att jag må kunna skaffa
mig nödiga kläder och betala min
ma-demoiselle och min jungfru.
Hon sände Lewenhaupt en
egenhändigt skrifven lista på sina jordiska
ägodelar, hvilken här i sin helhet må
anföras, då den bättre än allt annat målar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
