Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dorothea von Zettwitz. Af Adam Lewenhaupt. Med 2 bilder - Ur Wilhelm Meister: Mignon. Efter Goethe. Öfversättning af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menter, som kanske fkulle aflägsna Eder
ännu mer och komma Eder jgtt sakna
mitt hus. Om Ni har trott, ’min fru, att
min egen fördel har haft något att göra
med hvad som passerat, bedrager Ni er,
ty den pension, som man lämnar mig
för Eder, räcker knappt att tillgodogöra
mig min förlust på agio och växlar, som
jag betalar för de pänningar, som jag
sänder till min hustru * Den tillgifvenhet
och vördnad som jag hyser för de
personer, som taga hand om Eder, är mina
handlingars enda driffjäder. Därför, min
fru, beder jag Er på det ödmjukaste att
en smula ändra Ert sätt såväl mot min
hustru som mot de människor ni träffar;
mot de senare ber jag Eder vara litet
mera hemlighetsfull. Det är för Eder
egen skull som jag är tvungen säga Eder
sanningen, som jag gärna skulle hafva
besparat Eder, men det är min plikt
som dikterar den.
Mahända blef hon härefter försiktigare
* N. J. Lewenhaupt till sin hustru: 1755
d. 4 Dec. — — Gott ist mein Zeuge dass ich
nun ein ganzes jahr nicht einen kreutzer vor
die oberstin bekommen oder gesehen habe.
(Sjöholms arkiv.)
i yttranden om sin egen person, men
af Lewenhaupts brefväxling synes, att
öfverstinnan — han nämner henne aldrig
annorlunda —- allt som oftast vållade sitt
värdfolk trassel och bekymmer. I
synnerhet hade Jion fortfarande svårt att
hålla utgifterna inom behöriga gränser.
Häruti följde hon dock endast sin
värdinnas exempel. Godsets alla inkomster
voro anslagna till de båda damernas
underhåll. Lewenhaupt skickade ofta hem
toaletter från Tyskland, prydda med
mycket band och grannlåter, ty så ville de
båda hafva det. Den kontanta
pensionen, visserligen nu något ökad på
papperet men ofta ej utbetalad alls från den
markgrefliga räntekammaren,
förskottera-des af honom och sändes till Stäflö, men
ändå fann han vid sin hemkomst 1762,
att de båda tyska damerna tillsammans
lyckats åsamka honom en skuld på 12,000
gulden. Då hade emellertid Dorothea af
Brandenburg-Bayreuth redan fått sluta
sin långa och sorgliga lefnad. Hon afled
nämligen på nämnda egendom juldagen
1761 af »hetsig feber», som det står
antecknadt i kyrkboken.
Ur WILHELM AEISTER:
/niGNON.
Efter GOETHE.
Låt tecknet båda det som randas,
kläd mig min hvita dräkt ej af!
Från allt det lif på jorden andas
jag ilar till min trygga graf.
Där slumrar jag till morgonväkten.
Mitt öga vidgas mot dess glans.
Från skuldran glider hvita dräkten,
och gördel fäller jag och krans.
I himmelen är helt förgätet
hvad skildt i man och kvinna var,
och det förklarade belätet
ej klädnad eller hölje har.
Fast ännu sorg och möda dröjde,
förnam jag smärtan af mitt lif.
Ur de bekymmer, som mig böjde,
mig flykt mot evig ungdom gif!
Karl Wåhlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
