Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredsrörelsen. Af Edvard Wavrinsky. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för neutralitet icke förr än på 1700-talet
genom de då ofta ingångna
neutralitets-allianserna. 1854 inträder emellertid
denna del af folkrätten i ett nytt skede,
och de nordiska folken hafva rätt
betydligt bidragit därtill genom den
samstämmande neutralitetsförklaring, som de
då afgåfvo. Hittills hade Storbritannien
ensamt, förlitande sig på sin egen styrka
och sitt herravälde till sjös, vägrat
ansluta sig till sträfvandena för tillämpning
af neutralitetens grundsatser under
sjökrig. Men sedan Frankrikes
utrikesminister 1854 förklarat, att den neutrala
flaggan under det började kriget
skyddade all egendom med undantag af
»krigskontraband», kungjorde
Storbritanniens regering en lika lydande
förklaring, hvarpå följde ett tillkännagifvande
att äfven Ryssland under kriget skulle
följa samma grundsats. I fredsslutet i
Paris 1856 bekräftades dessa
bestämmelser såsom för all framtid gällande
grundsatser i den mellanfolkliga rätten,
och under kriget mellan Österrike och
Frankrike jämte Sardinien 1859 blef
folkrätten under sjökrig ytterligare
be-fästad. Kaperiet var afskaffadt.
Under inbördeskriget i Förenta
Staterna 1861 —65 bröt Storbritannien mot
denna grundsats, sydstaterna tillätos
bygga och utrusta kaparefartyget
Alabama på engelskt varf. Förenta
Staternas regering ingrep, och den
brännande frågan hänsköts till afgörande af
fem skiljedomare, som mötte i Geneve
och där den 14 september 1872 fälde
dom, att England svikit sina
neutrali-tetsförpliktelser och därför skulle 1
skadeersättning betala nära 58 millioner
kronor till Nordamerikas Förenta Stater.
Det var en triumf för fredssträfvandet.
Sedan dess har neutralitetsidén gjort få
och obetydliga framsteg i folkrätten och
i folkmedvetandet förr än på allra sista
tiden. Det är ej längre en påtvingad,
PH. DESCHAMPS.
»garanterad» neutralitet som eftersträfvas
utan helt enkelt en förklarad sådan. De
motioner Adolf Hedin med ett antal
medlemmar af den interparlamentariska
fredsgruppen i Sverige väckt i riksdagen, i
syfte att de nordiska länderna skulle,
hälst samfäldt, förklara sig varaktigt och
principiellt neutrala, hafva visserligen
fallit, men de hafva banat väg för tanken
äfven i vårt land. Mera framgång hafva
neutralitetssträfvandena haft i Norges
storting. Starkast framföres dock denna
idé i vårt grannland Danmark. Och hvem
kan förblifva blind för den betydande
uppgift en stadigvarande
neutralitetsförklaring från de förbundna rikena skulle
få därigenom, att den skulle högst
betydligt reducera den brännande
utrikesministerfrågan?!
Det interparlamentariska förbundet
har uttalat sig principiellt därför, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
