- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
2

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Millès och hans Sten Sture. Af Nathan Söderblom. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATHAN SÖDERBLOM.

smidig i sin gång, att honom kunde blott
en enda bildformare i Sveriges land skyl-
las för.

Så var det lagskipningens främjare,
gamle herr Sten, sittande med riksbane-
ret till fond och tvänne pager till vakt.

Idéassociationen med riksförestånda-
rens berömda gåfva till Stockholms Stor-
kyrka hade gifvit uppslag åt en exotisk,
praktfull komposition, som i själfva ver-
ket utgjorde den mest lyckade kombina-
tionen med kolonnen. Inte långt därifrån
stod en hjältetenor och sjöng för den som
ville lyssna därtill, stödd på sitt goda
svärd och troget vaktande det dyrbara
porfyrblocket.

Den yngre skulptörgenerationen hade
uppsvarat ganska mangrant. Af de äldre
var också en och annan med. Identifi-
kationen var i flera fall ej svår.

Midt under dessa intresserade un-
dersökningar föll blicken på en grupp,
som inte var lik någon af de andra skis-
serna. Innan reflektionen hade hunnit
konstatera, att pelaren var borta och att
af alla de eljes försökta möjliga eller
omöjliga placeringarna fanns intet spår,
och innan man hunnit undra, hvem ar-
tisten var, hade gruppen slagit sinnet
som en uppenbarelse. En frysning i ryg-
gen, en vidgning af blicken, ett varmt*
drag åt hjärtat. Det pröfvande sinnet
var för ett ögonblick bragt ur fattningen.
När pröfningen sedan gick till verket, kom
den att steg för steg bekräfta det starka
intryck, »Granits» i sten sedda syn af
den folkvalde höfdingen på sin tröttridna
härdiga häst, omgifven af böndernas
tungt och klumpigt vapenklädda sköld-
borg, hade gjort på öga och sinne.

I stort sedt kan det sägas, att konst-
verket, allmänt skisseradt som det var,
rönte samma öde, när det i afbildnin-
gar och beskrifningar mötte allt flera
ögon.

Påföljande vinter föranstaltade student-

kåren en exposition af Milles’ Sten Sture
i större skala i universitetets aula.

På många håll blef förslaget oförstådt
eller rentaf en källa till en välgörande
och uppriktig förargelse. Det är nu en
fri mans rätt att tycka i den saken som
han vill och desslikes att sjunga ut med
sitt tycke.

Men hos de unga sinnena i Uppsala
och i allt vidare kretsar och framför allt
i konstnärernas omdöme slog det origi-
nella förslaget igenom med förundrans-
värd hastighet och kraft.

Inför denna ingifvelse kunde porfyr-
frågan inte längre diskuteras. Program-
met lades ad acta. Och allt klarare upp-
ställde sig alternativet: detta eller intet.
Det sökta var funnet. Den goda gamla
tron på att en och endast en är den
rätta bekräftade sig. Man såg i den
massiva gruppen, som lyfte sig så reso-
lut på sin energiskt hopdragna murko-
lonn, icke en lyckad lösning af uppgif-
tens färre eller flera svårigheter, utan en
originell skapelse med ovillkorlig rätt.
Denna öfvertygelse kom till stånd i trots
af de mycket stora nya svårigheter af
ekonomisk art, för placering o. s. v., som
voro oundkomligt påbröd till den nya,
djärfva planen.

I Uppsala studentkårs historia torde
det som i Sten Sture-frågans senaste öden
skett och sker vara värdt att anteckna.
Icke endast därför att en segsliten fråga
nalkas ett afgörande. Utan af en annan
och viktigare anledning: genom det lef-
vande intresse och på många håll den
hänförelse, ett konstverk och en konst-
fråga förmått väcka. Det hör till olägen-
heterna med en högskola i en liten stad
att tillfällena att se och höra sådant som
tillhör en stor och ädel konst bli ringare.
Så mycket större anledning till glädje,
när sinnena väckas och ögonen öppnas
för innebörden af konstnärlig alstring,
sålunda för något som ligger vetenska-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free