Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - En lägeridyll. Af Fredrik Böök. Med en teckning af Hilding Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
FREDRIK BOOK.
dagens lopp med stigande förvåning tvin-
gats att utföra; och 96 å sin sida klar-
gjorde för den rådville och en liten
smula närsynte studenten, att det klib-
biga och vidriga föremål, som denne rå-
kat på i sin s. k. bädd, helt enkelt var
ett stycke fläsk, användt som projektil
i den allmänna drabbning, som utkäm-
pades af barackens onyktra befolkning.
Men 96 lyckades dock tämligen fort
anpassa sig efter förhållandena, och hans
naturliga glada lynne tog ut sin rätt.
För kandidaten var det svårare att kom-
ma i själslig jämvikt, och om det till
slut vägde något så när jämnt, så var
alldeles säkert 96:s finger med i spelet.
Hans små misstag och äfventyr, berät-
tade under den förtroliga, fast litet söm-
niga halftimme, som förflöt mellan tapto
och tystnadssignal, utgjorde kandidatens
förnämsta förströelse, och nöjet ökades af
att iakttaga 96:5 belåtna och sluga min,
medan han berättade hur han låtit lura sig.
96 Valdemarsson hade fantasi, och
det medförde bestämda olägenheter. Me-
dan korpralen stod tätt inpå honom och
grälade, för att han vändt på orätt fot,
stirrade han på korpralens blanka knap-
par, där han såg hedens brungröna yta,
skogsranden vid horisonten och himlens
’ molnberg i en förunderligt grann kop-
parfärg. I midten syntes en uniform,
och det friska, rödletta ansikte, som ki-
sade ofvanför uniformen, det var visst
hans eget. Månne det skulle bli åska i
eftermiddag, molnen sågo så underliga
ut, eller var det bara kopparglansen,
som hela landskapet hade? Kom det
åska och regn, så blef det kallt till nat-
ten och då blef det att frysa, för kro-
nans filt var tunn som ett flor. Godt om
det vore sommar snart, så man slapp
huttra om nätterna. Undras om det är
åskmoln, det har inte åskat förr i år.
Och 96 Valdemarsson såg sig om. Men
just som han såg att det var vanliga
hvita vårmoln, kände han korpralens
omilda hand på sin skuldra och hörde
ett rytande som af ett vildt djur. Hur
innerst. . . kunde han stå och vända
sig om, medan förman talade till ho-
nom. Hvad innerst . . . menade han
med det?
96 visste inte hvad han menade,
men inte menade han något illa, och
nåd fick gå för rätt.
De blanka mässingsknapparna, som
skulle putsas dagligen, tills de skinande
klart speglade ägarens lyckliga ansikte,
när han granskade sitt verk, togo 96
häftigt i anspråk. Han ägnade sig med
ifver åt denna del af persedelvården, och
han tillägnade sig i och med detta ge-
nast den militära snygghetens och hy-
gienens förnämsta budord. När ser-
geant Andersson vid hvarje utryckning
mönstrade sin pluton för att se om gos-
sarna voro hela och rena, så sken all-
tid 96 blankast i ädel täflan med sina
kamrater i ledet. Bondpojkarna stodo där
förtjusta, försiktigt tvättade, med nylagd
mullbänk och igengrodda öron7 svarta
om fingrarna af knapputsning och med
byxfickorna svällande af smutsiga tra-
sor, som luktade putspomada och kop-
paroxid. Sergeant Andersson log belå-
tet: hvilka blanka knappar! Men när.
han kom till kandidat Brogren, beskå-
dade han en för en den matta raden
och lät höra ett ogillande: »Dålig pots!»
Och kandidaten, som inte ville smutsa
ner sig och sina kläder med putspomada,
log generadt, medan alla bondpojkarna
utom hans vän 96 fnissade åt stånds-
personens bristande renlighet.
Men 96 hade sinne både för rena
fingrar och blanka knappar; de senare
älskade han af estetiska skäl och inte
bara för grannlåtens skull. När halftrup-
pen hade persedelvård och hade spridt
sig med klädbylten och gevär i den lilla
björkdungen på sluttningen nedanför ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
