Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett par ungdomsdikter. Af Per Hallström - Vandringssång om våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM.
och hvarje ruta tänds i glitter —
bak gafvelfönstrets arma klut
kanariefågelns gälla kvitter
i långa drillar bryter ut.
Jag ser och hör, och pulsen sväller
af oroström, sen länge spord,
men glädje ej och hopp ej heller. —
För våren har jag inga ord.
Min sång med vinterns dröm kan domna
i stela syners vida veck,
kan brusa fram i trotsigt komna
och karga vindar, hånfullt käck.
I sommarns solljus kan hon hvitna
till marmorglans och mejslad stå
mot molnens flykt, som vaggas slitna,
och luftens underfulla blå.
Bland höstens lönnar, härligt röda
i fåfäng kamp, hon ler emot
det långa flydda årets möda,
den långa vinternattens hot.
Men nu, nu ville hjärtat spränga
i blomning ur mitt häfda bröst,
nu kunde flod af tårar stänga
den skygga klangen af min röst.
Nu skulle allas, allas längtan
bli blod och kött, och allt, hvad bäst
sköt upp ur skönhetstörst och trängtan
till frihet, fira vårens fest.
Nu skulle intet smått få skymma
en enda blick, och vårens värld
i hvitblå hvälfning skulle rymma
blott ljusa, stora tankars färd.
Ack, evigt fly och nalkas åren
med blad och blom i samma form,
men hjärtats dröm, men mänskovåren,
skall ej förnimmas snart dess storm?
Han kommer ej. Jag kunde sjunga
en hymn till vaknad, solbrun jord —
men ej för sinnen, små och tunga.
För våren har jag inga ord.
Ty att små nätta känslor amma
och visa fram i blommig kolt,
att borgarsinnens vårfröjd stamma,
nej, därtill är min sång för stolt!
D. 24 april 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
