Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ANNA M. ROOS.
att se det bästa hos människor för att
ej hos den klent begåfvade hertigen upp-
täcka några egenskaper, ägnade att väcka
aktning om ej sympati. Men icke hade
hon mycket gemensamt med honom, och
icke var heller hofvet i Alencon vare
sig gladt eller lysande. Hertigens mo-
der, som ännu styrde både hus och rike,
var en högst förträfflig kvinna, men hon
var synnerligen sparsam och så litet som
möjligt hågad för glans och nöjen. Mar-
gareta var af naturen, såsom hon själf
säger, »af ett muntert lynne» och »ska-
pad för ett glädtigt lif». Hon var allt-
för mycket fantasimänniska för att icke
— med allt sitt allvar på djupet — i
sin ungdom känna en stark dragning till
glans och fester, erfara ett lifligt behof
af omväxling i fråga om umgänge och
scenerier.
Emellertid, vare sig lycklig eller olyck-
lig, var icke Margareta bland de natu-
rer som någonsin försjunka i overksam-
het. Redan i Alencon synes hon gent-
emot den fattiga väfvarebefolkningen i
den lilla stad, som med krokiga gator
klänger uppför kullen vid borgens fot,
ha visat den godhet och barmhärtighet,
som sedermera under hela hennes lif
gjorde henne så älskad af alla lidande
och hjälpbehöfvande. Och först och sist
fann hon sitt arbete och sin glädje i
studierna. Hon fördjupade sig i studiet
af de klassiska språken och författarna
och — hvad som blef af så stor bety-
delse ej blott för henne själf utan äfven
för Frankrike — i Lefebre d’Étaples’ kom-
mentarier öfver bibeln, hvilka, utgifna
flera år före Luthers uppträdande, in-
ledde reformationens æra i Frankrike. —
Margaretas kärlek till studier skulle i
många svåra och bittra dagar blifva
henne till tröst.
Den törst efter vetande, den glädje
öfver att vidga sin själ genom kunskaper,
som är så betecknande för renässansens
stormande vårtid och som i så hög grad
fanns hos Margareta, uttalar sig starkt
på många ställen i hennes dikter. Så
säger hon på ett ställe, när hon talar
om matematiken:
För att nå ditin, måste man genomtränga
en törnuppfylld häck. Men den som gjort sig
denna möda och fritt rör sig på lustgårdens
sköna, öppna ängar, skall icke vilja byta med
cæsarernas makt och prakt.
Samma hänförelse för vetandet yttrar
sig i dessa ord:
På filosofiens vingar genomilade jag hirn
larna. Kosmografin visade mig jorden i^dess
storhet och kom min själ att med brinnande
ifver genomtränga Europa, Afrika och Asien,
utan uppehåll färdades min inbillning i dessa
fjärran nejder, änskönt min kropp ej rörde sig
ur stället.
Dock — studier och annan verksam-
het var henne väl ej alltid nog. I hen-
nes lifliga, fantasirika sinne myllrade och
grodde det af längtande drömmar och
planer, och hennes tillvaro i den gråa
borgen vid Sarthe tycktes henne väl
stundom, såsom hon själf i en dikt ut-
tryckt sig, såsom att
»sitta vid ett fönster och vänta
att det vackra vädret kommer — —»
Men det »vackra vädret» kom till
sist — glansens och maktens tid kom,
de stora festernas och de stora tilldra-
gelsernas tid.
År 1519 dog konung Ludvig XII.
Och hans unge nevö, Frans af Valois,
uppsteg på Frankrikes tron.
Ser man på något af de porträtt af
Frans I, som hänga i Louvrens salar —
dessa porträtt hvilka som de mest ka-
raktäristiska dragen visa en ofantlig, nå-
got sned näsa, små buttra ögon med en
dolsk blick och uppsvällda röda kinder
— då frågar man sig med häpnad, huru
denne furste kunnat prisas som en den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
