Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ANNA M. ROOS.
CLEMENS WAROTVy
blygas öfver honom. Men när hon fick
höra att han var sjuk af förtviflan och
samvetskval, segrade hennes goda hjärta
öfver den rättmätiga harmen. Hon vår-
dade honom med ömhet, tills efter blott
få dagar döden kom och befriade honom.
Frans I fördes som fånge till Mad-
rid, och kejsar Karl förelade honom att
afstå från Bourgogne, ifall han ville bli
fri. Men Frans förklarade, att hellre
sutte han fången hela sitt lif än han
styckade sitt land. Och han uppdrog åt
sin moder att vara regentinna i Frank-
rike under hans fångenskap.
Margareta fick på sina skuldror bära
en stor del af regeringsbördan. Dock
— i ett afseende hade hennes röst in-
tet inflytande på ärendena. Präster och
parlament försäkrade Louise af Savoyen,
att rätta orsaken till Frankrikes olyckor
vore den, att kätten insmugit sig i lan-
det och framkallat himmelens straffdo-
mar. Kyrkan hade i Frankrike liksom
annorstädes till en början tämligen lik-
giltigt åsett reformationsidéernas spri-
dande. Margareta, som sedan någon tid
var afgjord anhängare af »de nya idé-
erna», såsom den reformerande riktningen
vid denna tid i Frankrike benämndes,
hade förmått såväl sin mor som sin
bror att läsa Nya testamentet, och Lou-
ise af Savoyen hade visat ett slags yt-
ligt intresse för dessa saker. Men hon
var icke som dottern en religiös natur,
och då kyrkan efter Luthers uppträ-
dande i Tyskland fått ögonen öppna för
den fara som hotade och slog in på
förföljelsens och kättarbålens politik, var
icke Frans I:s moder den som riskerade
obehag genom att sätta sig emot de
andliga myndigheterna. Hon tillät, att
bål upprestes och att den modige och
lärde Lefebvre d’Etaples och några andra
af den franska protestantismens främste
och bäste män åtalades för kätten. Ge-
nom att skrifva till sin bror i Madrid
utverkade Margareta en befallning från
konungen, att dessa processer skulle
uppskjutas till hans hemkomst. Faran
var dock så öfverhängande, att de an-
klagade flydde ur landet. Margareta
hjälpte flyktingarna med pengar, med
råd och dåd. Vid denna tid begynte
den kamp, som för henne skulle vara
lifvet ut: den nobla kampen att värna
och skydda dem som förföljdes för sin tro.
Karl V var ingen ädelmodig natur,
och han drog ej i betänkande att låta
sin kunglige fånge riktigt känna på fän-
gelselifvets vedermödor, i afsikt att dy-
medelst så mycket snabbare få honom
att gå in på segrarens hårda fredsvillkor.
Frans’ bostad i Madrids Alcázar var
trång och mörk, och fången tycks knappt
ha tillåtits någon rörelse ute i fria luften.
Kanhända var det honom till en viss
tröst i hans fängelselif — ifall han nu
visste om det —, att det spanska folket
och i synnerhet de spanska damerna all-
mänt svärmade för honom. För span-
jorernas lättrörda romantiska inbillning
sväfvade en gloria af martyr och hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
