Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »En källa som aldrig sinar». Ur ett drama af José Echegaray. Af Karl August Hagberg. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u6
KARL AUGUST HAGBERG.
Ramiros ålder. Ett nytt tvifvel vaknar i
hans bröst vid några ord som fällas af den
döende Leandro. Leandro säger, att han
i sitt skrifbord har ett viktigt papper, som
rör Ramiro. Detta papper är det bref
från Dolores, hvari hon bönföll Anselmo
om hjälp för bäggederas son, Ramiro.
Då Ramiro går att hämta detta papper
träffar han Sofia och yppar för henne sina
tvifvel. Sofia söker skingra dem. Nu, då
deras bröllop står för dörren och lifvet ler
mot dem, får han icke grumla deras lycka
med grubblerier.
RAMIRO.
Ve den man, som utaf plikt
eller ondska vill oss skilja.
Hindrade än jord och haf,
fölle jorden ur sin bana,
ja, om än man kunde mana
fader min ut ur hans graf
att i vägen för mig träda
— jag, den frukt hans kärlek födt,
jag hans blod, hans eget kött! . . .
SOFIA.
Tyst! o Gud! . . . Det är att häda!
En gammal gubbe anmäles. Det är
Anselmo som uttjänat sitt fängelse och nu
återkommer bruten och grå. Ramiro kän-
ner till en början ej igen honom.
ANSELMO.
Mina hår ej voro grå,
mina ögon icke döda,
ej dess ögonlock så röda
och ej skälfde handen så
eller rösten af elände,
ej de ärr som nu jag har,
jag af bojans famntag bar
fordomdags, då du mig kände.
Anselmos enda ärende är att söka Le-
andro för att återfå Dolores’ bref, som eljest
skulle kunna röja hans hemlighet och lägga
hinder i vägen för sonens lycka. Han blir
förtviflad då han hör, att han ej kan få
komma in till den döende Leandro, hos
hvilken Gaspar befinner sig; Ramiro visar
sig vänlig, om ock till en början något stel,
och Anselmo kämpar en förtviflad kamp
för att ej röja sin ömhet för sonen. Han
omtalar för Ramiro, att det är ett papper
som han vill återfå af Leandro, och nu slår
den tanken Ramiro, att detta papper måste
vara detsamma som Leandro talat om. Det
måste innehålla lösningen på den gåta Ra-
miro grubblat på.
RAMIRO.
Låt mig i ert öga skåda!
Kom!
ANSELMO.
Ramiro!
RAMIRO.
Se på mig!
Närmre! Mer!
ANSELMO.
Ack ja, jag ser!
RAMIRO.
Så! — Låt oss nu söka båda
stilla och förutan ljud
något som min aning känner,
brännande som kvalet bränner
men sublimt som himlens Gud.
De hitta ett bref. Anselmo tigger och
bönfaller om att få gå sin väg med det,
men förgäfves. Ramiro öppnar och läser
och får ur Dolores’ bref nyckeln till gåtan.
Anselmo är hans far och har offrat sig för
sonen. Det är han, Ramiro, som dödat
Juan, och giftermålet mellan honom och
Sofia är omöjliggjordt. Fåfängt söker An-
selmo med en falsk ed öfvertyga sonen,
fåfängt ber han honom förtiga hemligheten;
endast genom en låghet skulle Ramiro nu
kunna vinna Sofias hand och han väljer
därför att afstå från sin älskade och följa
fadern.
Själfva Gaspar veknar inför Anselmos
storslagna uppoffring, men skiljsmässan är
nödvändig. De båda unga försäkra dock
hvarandra om sin kärlek. Och Anselmo
säger till dem: »Förtviflen icke! Den sorg,
som smärtar mest, dödar icke. Och min
kärlek, faderskärleken, är en källa som
aldrig sinar.»
Sådant är i korthet innehållet af detta
drama. Det är till sin byggnad icke nå-
got af Echegarays mera framstående verk;
dialogen är för uttänjd och en af hufvud-
punkterna i dramat, nämligen Anselmos lyc-
kade företag att pådikta sig sonens brott,
förefaller osannolik. För att skingra kriti-
kens tvifvel i detta hänseende har Echegaray
inskjutit en hel mellanakt, där han med ma-
tematisk skärpa låter Anselmo inför Leandro
och Ramiro bevisa sin brottslighet.
Icke desto mindre äger »En källa som
aldrig sinar» (Manantial que no se agota)
många ställen af stor dramatisk effekt och
betagande lyrisk fägring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
