Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lafcadio Hearn. Född i Leucadia 1850, död i Tokio 1904. Af Karin Hirn. Med 2 bilder - Verner von Heidenstams »Skogen susar». Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
KARIN HIRN.
var uttryckt, ana sig till en viss besviken-
het, hvilken han kanske ej velat fullt med-
gifva ens för sig själf. Måhända märkte
han, att hans vackra dröm höll på att falla
samman, att Japan icke mera var det land
han tänkt sig, att allt det han lärt sig vär-
dera och älska så högt, och som han trott
vara starkt nog att trotsa hvarje angrepp,
höll på att småningom brista i sär och
plånas ut. »Här bevittnar jag dag för dag
hur en underbar och vacker civilisation
förstöres af den inbrytande industrialismen»,
skref han år 1902. Och förstörelsearbetet
gick säkert framåt, trots allt han velat
hoppas om motsatsen. Det är hans sorg
däröfver som bryter fram i den vackra lilla
allegorien »Horai», hvilken likasom i en
epilog sammanfattar allt det han tidigare
skrifvit om Japan och hvars slutord synes
oss innebära en träffande karakteristik af
hans eget sätt att betrakta och beskrifva
landet:
»Onda vindar från väster blåsa nu öfver
Horai, och den trolska atmosfären viker
undan för dem. Den dröjer kvar endast
i fläckar och band, — lika dessa långa,
klarhvita, strimmiga skyar, som stryka fram
öfver landskapen i de japanska målnin-
garna. Under dessa små remsor af trolska
dunster kan man ännu återfinna Horai, —
men eljes ingenstädes .... Glöm ej att
Horai äfven kallas Shinkiro, hvilket bety-
der Hägring, — Visionen af det Oför-
nimbara. Och Visionen förbleknar, —
för att aldrig mer återupplifvas, utom i
bilder, dikter och drömmar . . . .»
VERNER VON HEIDENSTAMS »SKOGEN SUSAR».
Af FREDRIK BÖÖK.
SIN nya bok har Heidenstam fört
I JU samman berättelser och sagor af
Jä! både äldre och nyare datum till
en volym, som han efter den för-
sta berättelsen eller kanske rättare sagan
kallat »Skogen susar». Det är alltså icke
något organiskt verk, utan en bok, som
helhet tillfällig, och att denna bok just nu
samlats ur otryckta och tryckta material
beror väl på författarens önskan att fylla
ut väntetiden på det stort tilltagna och länge
planlagda verk, hvarmed han de sista åren
sysslat.
Men oaktadt det sålunda är yttre or-
saker som väl varit de hufvudsakliga till
bokens framträdande, finnes det icke desto
mindre en bestämd enhetlighet i dessa alster.
Det är en viss sida i Heidenstams person-
lighet som framträder bättre och fylligare
i denna samling än i något af hans verk
efter »Vallfart och vandringsår». Den som
i dessa öfverdådigt ungdomliga och själ-
fulla vers tjusades af fantasiens nyckfulla och
ofta bizarra lek, tankens sinnrika och öfver-
raskande snabbhet, alla dessa ett muntert
sagolynnes obundna infall och till plastiska
skönhetsvisioner formade kapriser, han skall
i vissa delar af »Skogen susar» finna utslag
af samma egenskaper, sådana de utveck-
lats och förändrats med åren. Öfverdådet är
dämpadt, reflexionen är mognare och tyngre,
mannens sanningshunger har beskurit en
del af den artistiska skönhetslidelsens friskast
grönskande och oförvägnaste skott, gracen
har blifvit till grandezza. Men inbillningens
blixtsnabbt fladdrande rörlighet är den-
samma, yttervärlden har för den konstnär-
liga synen en ännu mera skarpt och rent
mejslad profilering, och den riktning mot
det underliga och bizarra, som, i märkvär-
dig motsats till hans förmåga af klar och
linjesträng gestaltning, emellanåt utmärkt
Heidenstams konst, förmår han lika osökt
förena med sitt allvar som med sitt skämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
