Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Bokmarknaden - Af L. W-m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Sophie Elkan: Konungen. En sannsaga. I & II.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Det är ingen lätt sak för den, som nå-
got närmare sysslat med gustavianska tidens
historia, att recensera denna bok. Den är
verkligen en sannsaga, så alltigenom grun-
dad på historiska skildringar och memoar-
litteratur, att man vid läsningen oupphörligt
tycker sig skaka hand med gamla vänner
från sin egen bokhylla och måste ge till
små utrop af igenkännande: »Nej se Trolle-
Wachtmeister, och där ha vi Elof Teg-
nérs Armfelt, och där kommer »riskansleren»
i egen hög person, och där talar gamle
Skjöldebrand, tungrodd och hederlig!» j
själfva verket får man här genomgå en
hel liten kurs i Gustaf IV Adolfs historia
från den tidigaste barndomen till hans
sista farväl från Sverige. Ingenting af vikt
är utelämnadt; man saknar icke ens histo-
rien om hur han förargade ryske kejsaren
genom att låta måla gränsbron vid Abborr-
fors i de svenska färgerna och genom att ut-
taga en gammal rysk fordran ur en transport
af engelska pengar, destinerade till Ryssland.
Stundom tar det rent historiska så öfver-
hand öfver det konstnärliga, att man tror
sig läsa en afhandling snarare än ett skön-
litterärt arbete, såsom t. ex. vid skildringen
af det pommerska kriget, där den histo-
riska exposén utan afsaknad skulle ha kun-
nat göras kortare.
Men kanske själfva min förutsättning är
oriktig, kanske jag helt enkelt låtit lura
mig af att fru Elkan hittills uppträdt endast
med skönlitterära arbeten. Innebär icke
ordet »sannsaga» på titelbladet endast
en antydan om att boken är afsedd att
vara icke en historisk roman i detta ords
vanliga bemärkelse, utan ett stycke verklig
historieskildring; en »historisk tafla», lika
tillförlitlig som någonsin gamle Granbergs
snustorra, ex officio affattade »tafla aff. d.
konung Gustaf IV Adolfs senaste regerings-
år», men dessutom med den konkreta öf-
verskådlighet, som endast konstnären har
till sitt förfogande?
I en diger tysk »Lehrbuch der histo-
rischen Methode» söker författaren — icke
utan ett visst stänk af själfförsvar — ifrigt
motbevisa den felaktiga satsen, att histori-
kern också skulle behöfva vara konstnär,
och det är nog sant, att man för att skrifva
en pålitlig approbaturs-afhandling öfver t. ex.
Sveriges förhållande till hansan under några
vissa år eller öfver riksrådsvalen under fri-
hetstiden icke med nödvändighet behöfver
mer än en samvetsgrann protokollssekrete-
rares förmåga att uppfatta och referera. Men
så fort det gäller ämnen af större räckvidd,
är det visst, att man måste kunna känna
äfven den stämning, hvarur den historiska
handlingen föddes, och att tanken måste
hafva » en bakgrund af en oändlig mängd kon-
kreta föreställningar»! Men detta kan endast
den konstnärlige historieskrifvaren skänka,
just därför att han icke blott uppfattar det
historiska innehållet med sitt förstånd utan
också ser och upplefver det i känsla och
fantasi. Sålunda skiljer hans framställning sig
icke blott till formen utan lika mycket till inne-
hållet från den okonstnärliga historieskrifning-
en, om än bildningsfilistern, såsom Hans Lars-
son dråpligen uttrycker det i sin lilla skrift
»Intuition», gärna hänför det innehåll, som
han själf icke är i stånd att gifva eller till-
ägna sig, in under rubriken form, för att
därmed beröfva det vetenskaplig kurs och
endast gifva det värde som delice och
krydda, som »stilblommor» och pynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
