Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ANNA M. ROOS.
Gud, i sin nåd den blida,
mig till sitt hjärta drog,
och hvar i världen vida
jag går, är Han mig nog.
Jag vill Hans godhet lofva!
Min själ, Hans hjärtans kär,
söfd af Hans kärlek är.
Låt henne sofva —
ack, låt henne sofva.
Var stilla, värld du vränga,
du som beständigt vill
mitt arma hjärta fånga.
Dig hör jag icke till!
Kom icke med din gåfva
af yr, fåfänglig fröjd
Jag" utan dig är nöjd!
Låt själen sofva,
ack, låt henne sofva!
När blixt och åskor mullra,
hon njuter salig frid;
när krigets horder bullra,
hon slumrar tyst därvid.
När stormar ryta dofva,
under Guds stjärnetält
hon sofver tryggt och sällt.
Låt henne sofva
ack, låt henne sofva!
Hon har också diktat några »myste-
rier», där midt ibland något långtrådiga
teologiska utläggningar förekomma sce-
ner af en frisk naivitet och ett täckt
behag. I synnerhet gäller detta om
»La Nativité». Där komma på änglar-
nas kallelse för att hylla det nyfödda
Jesusbarnet herdar och herdinnor —
Margareta har menat, att kvinnor borde
också få vara med om denna första till-
bedjan af det gudomliga barnet — och
bringa gladeligen sina enkla gåfvor: en
har »en präktig ost»? en annan en
kruka fet mjölk, en tredje en fågel i
bur, »som verkligen inte är ful eller då-
lig» och som skall sjunga sina vackra
visor för den lille; en fjärde har med
sig en knippa bränsle, som han tror kan
bli till nytta under denna kalla årstid.
Kvinnorna bryta ut i förtjusning, när de
få se den lille. »Öh le poupon, regar-
dez comme il tette», utropa de. En ut-
ber sig af modern att få kyssa barnets
lilltå, en annan förklarar att hon skulle
bli öfverlycklig, om hon finge kyssa hans
fotsula. Af de änglar, hvilka hos den
Allrahögste bedja att få begifva sig till
jorden för att hylla den nyfödde, tala
de fyra ganska lärdt och vidlyftigt, men
den femte begär full af ifver att få
skynda ned för att värma badvatten åt
den lille.
Frans I förde som bekant fyra krig
med kejsar Karl. Och under mellan-
tiderna var han för det mesta sysselsatt
med att knyta allianser för att bättre
kunna bekämpa honom. Han slöt för-
bund med Soliman, sultan af Turkiet,
med konung Henrik VIII af England,
med de tyska protestantiska furstarna
och med republiken Venedig. Detta
var en för kejsaren ganska fruktansvärd
liga, och Margareta sträfvade alltid ifrigt
att förmå sin broder att hålla fast vid
densamma. Men Frans I fördärfvade
oupphörligt sin ställning genom sitt van-
kelmod. Det som för honom var huf-
vudsaken i det hela, det var att erhålla
Milano — till en början för att själf
njuta däraf, längre fram, när hans lef-
nad led mot aftonen, för att kunna
lämna det som arf åt sin älsklingsson,
hertig Karl af Orleans. Och allt emellanåt
intogs han af det bedrägliga hoppet att
med godo vinna Milano af kejsaren.
Därför svek han gång på gång sina
bundsförvandters intressen, så att dessa
förbittrade drogo sig tillbaka och den tur-
kiske sultanen föraktfullt yttrade: »Kristna
furstar förstå ej att hålla ord».
En gång, då konung Frans, efter att
ha blifvit besviken i sina förhoppningar
pä kejsaren, åter ville närma sig de pro-
testantiska furstarna i Tyskland, fann
han på att erbjuda sin systerdotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
