Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN RENÄSSANSFURSTINNA.
137
Jeanne d’Albrets hand åt en af dem,
hertigen af Cleve. Henrik af Navarra
blef högst förbittrad öfver detta förslag,
ty han hade, såsom också hans svåger
misstänkte, planer på att gifta sin dotter
med en spansk prins. Margareta var —
åtminstone i början — icke heller hågad
för partiet, och den som blef alldeles
förtviflad däröfver var den lilla tolfåriga
prinsessan själf. Hon ville alldeles icke
lämna Frankrike för att gifta sig med
en främling, som inte ens kunde tala
hennes språk, en tysk furste, som före-
föll henne som en klumpig barbar. Hon
grät floder af tårar, förklarade inför sin
vredgade kunglige morbroder, att hon
hellre ville kasta sig i en brunn än gifta
sig med hertigen af Cleve, och uppsatte
en protestskrifvelse, i hvilken hon hög-
tidligen förklarade, att hon, hvad hon
än måtte komma att tvingas till, aldrig
skulle komma att erkänna hertigen af
Cleve som sin make och att, blefve hon
förmäld med honom, så skedde detta
emot hennes vilja och af fruktan för
konungen af Frankrike, för »konungen,
min far, och drottningen, min mor, som
hotar mig och låter piska mig genom
min guvernant».
Man förvånas öfver att höra, att den
milda drottning Margreta, hvars godhet
och ömma mänsklighet så högt prisats af
alla, som känt henne, med hot och våld
söker förmå sin dotter till ett giftermål,
som hon själf från början funnit föga
önskvärdt. Men det är ej enda gången
man finner Margareta i blind kärlek till
brodern handla emot sin egen natur. Det
var likväl — nu liksom andra gånger — ej
endast den systerliga tillgifvenheten som
dref henne; det var också öfvertygelsen,
att man borde offra allt — egna känslor
och egna intressen — för sin konungs
väl. För henne, liksom för andra på
den tiden, var plikten mot konungen
detsamma som plikten mot fäderneslan-
MARGARETA AF NAVARRA. SAMTIDA HANDTECK-
NING. / kopparstickskabinettet i Paris.
det, och liksom en romarinna ej tve-
kade att offra sitt barns lycka för Roms
väl, så tog Margareta ingen hänsyn till
sin dotters känslor, när det gällde att
tillförsäkra Frans I en viktig allians.
Så mycket utverkade dock Margareta
att giftermålet uppsköts på ett år. Och
då efter ett års förlopp den lilla prin-
sessan, alltjämt förtviflad och harmset
protesterande, sändes till Tyskland, möttes
hon på vägen af den oförmodade under-
rättelsen, att hertigen af Cleve, skrämd
af kejsarens hotelser, afstått från partiet.
Glittrande glad vände den lilla prinses-
san tillbaka till Paris, där hon fem år
senare gifte sig med en vacker och ele-
gant fransk hertig, som hennes mor just
inte gillade, men som hon själf var höge-
ligen belåten med.
Det var för att förströ sin sjuke och
på äldre dagar ofta hypokondriske bro-
der som Margareta skref sin mest rykt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
