Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ÄNNA M. ROOS.
märkligaste, mest gripande dikter. Det
hände henne så som det händt mången
annan konstnär: först genom den dju-
paste smärta nådde hon sin fulla stor-
het. Många äro de sorgsna ord, som
finnas kringströdda i dessa hennes sista
års dikter, vittnande om huru bittra li-
danden och missräkningar förändrat hen-
nes syn på världen, sedan den tid, då
hon var »moult joyeuse» och lyste som
en stjärna vid konung Frans’ hof:
Den är lycklig, som kommit sist till denna
dödliga och grymma labyrint, där man måste
misstro vägen. —
Ack, det är en bedröflig lek, när barnet är
en slaf och den vuxna människan ett djur —
människan som dock är utkorad till att inträda
i Guds himmel.
Men där finnes också den hjältemo-
diga förtröstan, som lyfter sig ur sorgen
genom sin tillit till fadershjärtat:
Jag vill icke undandraga mig smärtan: Gud
har klippt till min sorgedräkt, det tillkommer
mig därför att sy den.
Och där finnes den ödmjukhet, som
erkänner, att hur tungt lidandet än varit,
så har det icke varit obehöfligt för att
bortbränna själfviskheten inom henne:
Liksom blixten icke krossar annat än det
som gör den motstånd, förtärande benen i krop-
pen men icke köttet, förbrännande klingan, men
lämnande skidan hel, så förtärdes ej af smär-
tans ljungeld det som finnes inom mig af öm-
het och vekhet men väl den klipplika hård-
heten i mitt hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
