- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
149

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN RENASSANSFURSTINNA.

149

och är, så att säga, trappstegen till
denna. Denna idé, som hade sina röt-
ter i den neoplatonism, som hon med
så stor förkärlek studerade, hade varit
hennes tröst, hennes räddning i de svåra
stunder, då hon sport sig själf, om den
varit helt bortkastad, helt förgäfves, hen-
nes stora, förtroendefulla kärlek, som blif-
vit försmådd och sviken. Nej, hade hon
svarat sig själf: ingen djup och ren
kärlek är förgäfves; tages den icke mot
af den, åt hvilken den ägnats, så stiger
den af sig själf som en flamma mot
himmelen. Ja, hvarje stark kärlek, den
mä i lycka möta en annans känsla eller
brinna obesvarad, röjer mark för kär-
leken till Gud, ty den sveder bort själf-
viskheten, som är det stora hindret för
Guds rikes sådd. Den stora synden är
att icke älska. Men den allmänna män-
niskokärlek, som af många betraktas
som den enda nödvändiga, ja den enda
tillåtna, är enligt Margaretas mening icke
tillfyllest. Gud har skapat vårt hjärta
så, att vi dragas starkast till den som
fyller ut vårt eget väsen, och äro vi
ljumma i denna känsla, så äro vi, me-
nade hon, säkerligen också ljumma i
vår allmänneliga kärlek till bröder och
systrar.

Denna komedi var icke den enda
som Margareta under sina senare lef-
nadsår författade och lät sin hofkrets
uppföra. Somliga af dessa alster äro
uppsluppna farser. Konstnärslynnet äger
en sällsam spänstighet. Det har föga af
det jämnmulna grå, som för flertalet
människor öfverskuggar tillvaron; det
svänger emellan solskenet och storm-
byarna. Midt under det Margareta är
nedböjd af sorgen eller fördjupad i de
allvarligaste lifsproblem, kan hon för ett
ögonblick brista ut i ett muntert skämt.
Det finns människor som skulle vara i
stånd att hos den bödel, som för dem
till schavotten, uppfatta ett komiskt drag

och le däråt, och till det slaget hörde
Margareta af Navarra.

I december 1549 lämnade Margareta
detta lif, sörjd af alla Béarns fattiga och
af hela Frankrikes vittra och lärda värld.
Med henne bortgick, klagade Ronsard,
»allt hvad vår jord ägde af heder, af
behag och af skönhet». »Jag tror»,
skref några år före hennes död en ve-
neziansk ambassadör, »att drottningen af
Navarra är den visaste bland kvinnor
— och äfven bland män — i Frank-
rike. Ingen förstår bättre än hon att
leda statens angelägenheter, och ingen
känner bättre religionens mysterier.»

Det är denna förening af praktisk
duglighet och religiös mysticism — lik-
som blandningen i hennes skriftställar-
skap af naivt och muntert behag med
djup spekulation och brinnande forsk-
ningsifver — som i synnerhet gör Mar-
gareta af Navarra till en typisk gestalt
för denna" epok af brusande vårligt lif,
rik på mångsidigt begåfvade människor.

Ja — kanhända voro i själfva verket
människorna ej mer mångsidiga då än nu!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free