Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstnärsförbundet. En historik. Af Georg Pauli. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
GEORG PAULI.
af den konstnärliga utvecklingen angår,
så kan man i korthet karaktärisera henne
sålunda, att ifrån att äga en öfvervägande
fransk prägel, så har vår konst alltmera
formats till en nationell, en svensk. Detta
sammanhänger på det allra intimaste med
de förhållanden, hvarunder hon sett dagen.
På 8otalet lågo våra mest betydande
konstnärskrafter i största antal samlade
i Paris; under 90-talet däremot har ett
återvändande till hemlandet ägt rum;
rörelsen har för resten sin motsvarighet
i andra länder. Vill man närmare be-
trakta den svenska emigrantkonsten, så
finner man, att här som alltid dess lynne
bestämmes af flera faktorer. I Frank-
rike stod man i medio af 80-talet midt
uppe i »naturalismens» tecken så i lit-
teratur som konst: båda färgade af
den allmänna uppfattningen, realistisk,
demokratisk. Spåren af den föregående
konstepokens försköningsbegär sopas mer
och mer igen af den sanningskärlek, som
fordrade att konsten skulle återge naturen
sådan hon var, ’la nature elle-même’; i
tekniskt hänseende går därför sträfvan-
det ut på ett återgifvande, som under-
stundom närmar sig fotografiens. Då
gränsen härför nåddes, vänder vinden
och för konsten åt motsatt håll, till för-
e?ikling; på samma gång som roman-
tiska fläktar börja susa, blir innehållet
ett annat, som fordrar rikare former och
starkare färg. Men då ha våra konst-
närer hunnit från Seinens strand till
våra egna kuster, och konsten får där-
för samtidigt åtskilliga svenska drag,
som bli allt fler ju längre de stanna
hemma, ju intimare de betrakta vårt
lands lif och natur.
Äldre konstnärsgenerationers emigran-
ter målade fosterländska ämnen på ut-
ländsk botten urminnet. »Naturalismen»
var fiende till »Erindringens Kunst», och
Parissvenskarna sökte därför troget
återge det lif och den natur, som om-
gåfvo dem, utarbetande hvarje detalj
efter modell, eller på själfva platsen för
ett motiv. »Från Seinens strand» blef
sålunda en utställning af Parissvenskars
arbeten med fransk prägel och franska
motiv. Saken var helt naturlig. Lika
begripligt var äfven, att svensk publik
skulle känna sig i viss grad främmande
och att kritiken bland berömmet öfver den
nya friska och ändå allvarliga konsten
ropade: Kom hem! Blifven svenske!
»Tänk om August Hagborg en gång
komme att studera och återgifva sina
egna goda landsmän i trakten af Mar-
strand och Lysekil», suckar C. R. N.
Ja förvisso var detta sant, att konstnären
skildrar bäst det han känner djupast,
den natur, där hans ungdom hämtat
sina intryck; men de förbisågo, dessa
ropare, att nationell konst i första rum-
met måste vara konst — och konst kom-
mer af kunna. Vi ägde ingen fast tradi-
tion att stödja på här hemma, måste
lära oss konstens språk därute; den
främmande brytningen var oundviklig,
Frankrikes konst visade för resten med
all tydlighet, att det icke var ensamt
innehållet som gör ett lands konst natio-
nell: hade icke Delacroix målat »Dantes
båt» och »Massakern på Scio», och var
han icke likafullt typisk fransman?
Att lära konstens yrke var alltså
det som dref oss unga till Paris — att
lära och samtidigt undfly dåsigheten i
vårt konstlif här hemma, jolmet. Men
midt i jublet att lefva ett pulserande
konstnärslif under större, lyckligare för-
hållanden vända tankarna oafbrutet hem-
åt. Längtan dit — och längtan där-
ifrån, se där grundtonen i de bref, som
kamraterna växlade under vandringsåren!
»Nu måste det allt vara vackert i gamla
Sverige», skrifver Dick, »midsommar-
tiden, man får nästan tårarna i halsen,
när man tänker på de långa, ljusa nät-
terna, de lugna klara vikarna där björk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
